Det Åland jag flyttade till för tio år sedan var ett betydligt mer inskränkt samhälle än dagens vad gäller kunskapen och toleransen kring HBTQ-frågor. Jag minns hur messaspalten i den andra tidningen publicerade ett mess från en kille som försynt undrade var han kunde träffa andra killar. Dagen efter fick han svarsmess om att han var välkommen att träffa kamraterna Mr Smith and Wesson med telefonnummer .357 –vilket är namnet och kalibern på en magnumrevolver.
Ett korkat skämt troligen, men icke desto mindre ett förtäckt dödshot om att bögar ska skjutas. Jag skrev en artikel om det här och sedermera blev messet polisanmält, men utredningen lades ned.
Det här lilla exemplet är inte avsett som ett påhopp på konkurrenttidningen. Gud ska veta att vi själva släppt igenom korkade och elaka mess av misstag. Men det är ett exempel på den atmosfär av omedvetenhet som rådde. Det var okej att ”skämta” så här.
Så är det inte längre. I dag känns Åland mycket öppnare och mer tolerant mot åtminstone gay-samhället. Transpersoner har fortfarande svårt att röra sig öppet utan att få sneda blickar och glåpord. Men det är tyvärr inte unikt för Åland, utan ett generellt problem.
Äran för den ökade toleransen tillkommer helt och hållet Regnbågsfyren. Målmedvetet och med gott humör har föreningen enträget informerat, svarat på frågor och arrangerat evenemang och verksamheter.
Att de just nu arrangerar Ålands första Pridefestival är alldeles fantastiskt och ett kvitto på deras framgång. Det känns som att ännu ett fönster slås upp på vid gavel och ännu en pust av unken inskränkthet vädras ut. Nu placerar sig Åland jämsides världsmetropolerna. Precis som en hel del andra småorter. Det har nämligen hänt något. I år är det fler platser än någonsin som arrangerar egna Pridefester.
Det vackert. Och det berör oss alla. Pride handlar om att själv få bestämma vem man är och att få vara stolt över det.
Och att få älska vem man vill och få vara stolt över det.
Punkt.
Svårare än så är det inte.
Man hör från en del håll ”att det värst vad de håller på och vilken uppmärksamhet de ska och det där rör ju inte mig”. Men jag skulle vilja höra vad samma skeptiker säger när deras fundamentala rättigheter att vara vem de vill inskränks. Kanske när de hotas eller får stryk för att de talar svenska på fel plats i Finland, eller finska på fel plats på Åland, håller på fel fotbollslag, har fel hudfärg eller fel kön.
HBTQ- och Priderörelsen är inget litet särintresse som propagerar för en obskyr liten verksamhet. Pride är en medborgarrättsrörelse.
I dag har vi alla möjligheten att konkret visa att vi ställer oss bakom dessa grundläggande mänskliga rättigheter. Och samtidigt passa på att manifestera för kärleken. Klockan 16 går Prideparaden från Västerhamn. Alla är välkomna att delta. Den kommer att vara en brokig blandning av regnbågsmänniskor, svartvita människor och gråskalemänniskor, eller kort och gott människor. Personligen kommer jag självklart att gå med. Gör det du också.

Petter Lobråten