Barnen Vincent och Cornelia Sjöblom, 13 respektive 17 år, tappade intresset för lekstugan för flera år sedan. Sedan dess har den stått helt oanvänd på gården.

– Vi visste inte vad vi skulle använda den till. Men i våras såg jag ett reportage på TV4 som handlade om en hönsgård i ett bostadsområde mitt i Stockholm. Då tänkte jag att det där kanske vi ska göra, säger Sandra Sjöblom.

Så de satte i gång med att tömma lekstugan och Dennis Karlsson byggde om den till ett hönshus. Senare under våren flyttade fyra glada hönor in. De kommer från en gård i Syllöda, Saltvik. Där har Sandra Sjöbloms barndomskompis syster alltid haft höns.

– På grund av fågelinfluensan måste de hållas instängda mellan den 1 mars och den 1 juni. Så sedan den 1 juni har de fått springa fritt på gården, säger hon.

Vad heter hönsen?

– Alla i familjen har fått döpa varsin höna. De heter Gittan, Hönrietta, Prillan och Broiler. Det var Dennis som döpte sin till Broiler, säger hon och skrattar.

Lättskötta

De nya tillskotten i familjen visade sig vara lättare att ta hand om än familjen trodde. Hönorna behöver matas och släppas in och ut ur huset men inte mycket mer än så. De lever för det mesta på ekologiskt värpfoder men äter också matrester av alla de slag. Om familjen vill åka bort under några dagar klarar de sig själva så länge de har mat.

– Jag trodde att det skulle bli mycket problem med flaxande hit och dit och att rovdjur skulle ge sig på dem. Men hittills har de inte varit någon belastning utan himla lindrigt, säger Sandra Sjöblom.

Hon berättar att hönorna är otroligt sociala och att de kan komma väldigt nära om man sitter ute.

– De är inte så pass tama att man kan hålla dem i famnen eller fånga upp dem men de kan komma och picka på ens fötter.

 Dessutom har familjen i princip blivit självförsörjande på ägg. Hönorna värper två till tre ägg om dagen så det är sällan de behöver köpa ägg i matbutik.

Kommer de bra överens med varandra?

– Gittan härjar mest. Hon kanske har tagit den ledande rollen när det inte finns någon tupp här. Sedan blir Hönrietta lite påhackad av de andra, säger Sandra Sjöblom.

Inför hönornas inflytt kollade hon för säkerhets skull med Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet om det är okej att ha höns i stan, vilket det är. Så här långt har ingen granne klagat utan endast en har reagerat på att det är lustigt att höra kackel från höns utifrån.

Kommer ni skaffa fler höns?

– Vi funderar på att skaffa fler. Det ryms kanske sju stycken i lekstugan innan det blir för trångt, så kanske det blir två eller tre till. Det skulle vara kul med hönor i fler färger.

Vid halv nio på kvällen går hönorna alltid självmant in i huset och lägger sig och sover på sina sittpinnar.

– De är som ett gäng tanter, säger Sandra Sjöblom och skrattar.