Anna-Lisa Andersson i Byttböle i Hammarland visade i söndags upp sin trädgård i samarbete med Finlands trädgårdsförbund och föreningen Ålandsfuchsian.
När Ålandstidningen kommer på besök rör sig en ström av människor runt bland planteringarna som är utspridda ända upp på berget bakom Anna-Lisas röda trähus.
– Jag har ingen aning om antalet besökare, det har varit mycket folk. Jag som trodde att det skulle bli för varmt, men jag har till och med fått laga en extra omgång Ålandspannkaka, säger hon.
Många besökare har varit i trädgården tidigare och återkommer regelbundet för att beundra den. Fler stannar till och lämnar uppskattande ord. ”Anna-Lisa är en legend”, säger någon.
– Ni ska inte berömma mig, då kan jag bli mallig, säger Anna-Lisa med ett skratt.
– Alla känner trollet, de kommer hit varje år. Själv är jag är så van med min trädgård. För mig är den normal, kanske lite större än de flesta.
Jobbar och njuter
1957 flyttade Anna-Lisa till Byttböle, här är hennes fyra barn uppvuxna och hon blev tidigt i livet änka.
Från början fanns inte någon trädgård men Anna-Lisa var van grönsaksodlare och började så småningom plantera allt mer blommor.
– Som barn jobbade jag hårt och gick i grannarnas land med betor, rovor och lök i Eckerö. När jag senare blev blomsterintresserad bytte jag utomhusväxter med andra, till exempel bondpioner och ringblommor. Det var inget som fanns att köpa i affärer. Människors trädgårdsintresse har ökat otroligt med åren.
Anna-Lisa har glimten i ögat och en energi som knockar de flesta. Att hon är över 90 år är inget som hindrar henne från att tillbringa stora delar av sin tid med att vårda trädgården, ett ibland fysiskt krävande jobb.
– Man är aldrig utan arbete när man har en trädgård, när våren kommer är jag all min tid där. På hösten vet man ju knappt vad man ska göra.
Hinner du njuta något då?
– Om jag gör! Jag vilar emellanåt och då kan jag sätta mig ner och verkligen njuta, och så fort jag sätter mig ner kommer katten. I synnerhet är det härligt när jag har rensat rent. Men jag är inte någon perfektionist, jag ser det som är fint.
– Man ska tänka positivt, så har jag alltid resonerat när det gäller allt i livet. Min pappa sade till mig och mina systrar: ”Hörni flickor ni ska tänka positivt, det finns aldrig något som är så besvärligt att man inte kan få ut något gott ur det efter en tid”.
Tidningstricket
Den här årstiden blommar mängder av lökväxter och iris, pionernas knoppar är precis på väg att slå ut. Det finns 58 olika pionsorter i trädgården och de är lättskötta, berättar Anna-Lisa.
– Pionerna klarar sig, de är så tacksamma. Får de lite vatten och gödsel växer de.
Av alla hundratals blomsorter har hon en favorit, en klarrosa lewisia.
– Den är liten och obetydlig men det är något med den som har fastnat. De är svårskötta, blir det för fuktigt på vintern klarar de sig inte.
Vi vandrar vidare upp på berget på tomten. Även här har Anna-Lisa anlagt ett flertal planteringar. Hon avslöjar sitt knep för att få växterna att blomstra på den otjänliga bergsknallen.
– Det ligger hundratals Ålandstidningar här under, jag har aldrig fört en tidning till insamlingen. Jag lägger dem ovanpå trädgårdsavfall och all möjligt skrot och sen sätter jag på jord och planterar. Då trivs växterna hur bra som helst. Nu har jag lovat sonen att jag inte ska utöka trädgården mer och jag vet nog själv att det räcker.
Personligt
Namn: Anna-Lisa Andersson.
Född: 1929.
Bor: Byttböle i Hammarland.
Familj: Fyra barn, sex barnbarn och tio barnbarnsbarn.
Yrke: Pensionär, har i hela sitt liv jobbat med matlagning, exempelvis på Näfsby skola.
Intressen: Trädgård, vävning, bakning och matlagning.