”Bobarhet” är en metod för att mäta attraktionskraften hos ett ö-samhälle som togs fram på Kökar för flera år sedan. Bland annat mäts bobarhet genom att titta på faktorer som tillgången till jobb, bostäder, skola, butik, hälsovård och färjornas tidtabeller. I metoden besvaras 45 frågor inom sju olika områden.

Christian Pleijel som ligger bakom konceptet säger att bakgrunden till initiativet är den avfolkning av skärgården som pågått i många år.

– Oavsett hur vackert och fint det är på öar som till exempel Föglö eller Kökar så slutar folk bo där. Så är det och i många år har vi pratat om vad det beror på. Vissa säger färjförbindelserna, andra säger att det är för att det inte finns en tunnel eller för att hembygdsrätten utgör ett hinder. Men vi har inte löst det trots att vi pratat om det i många år, och då tycker jag som uppfinnare av metoden att vi måste leta noggrannare efter orsaken.

Kökar var med att ta fram en bobarhetsanalys för sin kommun och i den blev det bland annat tydligt hur mycket energi man gjorde av med i kommunen. Det låg senare till grund för det stöd på 1,2 miljoner euro som EU beviljade Kökar för att göra en omställning.

Engagera öborna

Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi har sedan dess vidareutvecklat bobarhetskonceptet och förvaltar det nu. För ett knappt år sedan beställde Företagsam skärgård motsvarande studier av Föglö, Sottunga och Kumlinge från Christian Pleijel.

Efter nio månaders arbete är man nu klara.

– Själva idén bygger på att engagera människor på den ö man vill studera. Det är öborna själva som ska beskriva sin ö och vad det är som hindrar folk att bo där.

För att genomföra bobarhetsanalyserna och förankra frågorna på varje ö har därför lokala coacher använts. Enligt Christian Pleijel lyckades coacherna på Kumlinge bäst med att besvara frågorna. Sottungastudien hade en del utmaningar medan Föglöstudien kantades av ganska stora svårigheter.

Sju områden

I studien mäts indikatorer som lokal ekonomi och hur människor mår. Men vilka slutsatser har man då kommit till?

– Skärgården är ett konstigt ställe. I dessa tre kommuner bor 900 personer vintertid och 4.500 sommartid. Det är som om Mariehamn med 12.000 invånare skulle ha 60.000 stadsbor om sommaren, och då menar jag inte kryssningsresenärerna som byter färja i Västra hamnen.

– En viktig lärdom är att världens bästa och dyraste skärgårdstrafik inte har löst problemet med avfolkning av skärgården så jag skulle säga att det handlar om andra saker. En är att skärgården inte har tillräckligt med arbetsplatser, utan i stället dräneras på jobb och pengar.

Samtidigt är prisskillnaden mellan skärgårdsbutikerna och matvarubutikerna på fasta Åland i medeltal 16 procent. På området lokal ekonomi ger alla tre kommuner låga betyg till sig.

– En annan faktor är landskapsandelarna som slagit väldigt hårt mot skärgårdskommunerna.

Inget rankinginstrument

Ytterligare en faktor som ständigt är aktuell när det kommer till att leva i skärgården är tillgänglighet.

– Till den delen skulle jag säga att det i dag är lättare att bo i skärgården. Numera behöver man inte längre åka till sin bank. Mycket går att göra på nätet och vi kan arbeta på distans. Det finns en teknisk utveckling som gjort det lättare att bo i skärgården, men tandläkaren måste man fortfarande besöka och den som vill spela fotboll kan inte göra det digitalt.

På frågan om hur bobara Föglö, Sottunga och Kumlinge är säger Christian Pleijel att metoden inte är ett rankinginstrument och att kommunerna har olika utmaningar. Föglö behöver se över sin VA-situation, Kumlinge har potentiellt framtida havsbaserad vindkraft att ta ställning till och Sottunga behöver klara av att hantera den stora invandringen i kommunen.

– Metoden är till för att bryta fördomar och få svar på vad som behöver bli bättre.

Han beskriver den som en inventering utan fördomar, och i slutrapporterna kommer han med väldigt få uppmaningar.

– Jag tycker man ska vara försiktig. När jag träffade styrelsen för Företagsam skärgård lyfte jag bland annat havsbaserad vindkraft, hur inflyttning hanteras, turistskatt i skärgården och frågan om varför det inte finns en skärgårdsgrupp i lagtinget. Men det är kommunerna som själva ska dra slutsatser och besluta vad som behöver göras.