Vi punktmarkeras av hennes intensiva ögon och ansiktsuttryck. Tysta går vi sedan in i salen och möts av ett svart rum belyst av några intensiva lampor. I handen håller jag två öronproppar som delats ut till publiken. Nu kan vad som helst hända, tänker jag.
Genom monokroma färger i svart och ljust uppfattar jag ord som kan vara ”det frysta ordet i den nya världen” i repetitiva kaskader. Musiken pulserar.
Dansaren befinner sig vid starten liggande på golvet, fjättrad av en tjock tross. Från golvet gör hon sedan små knyckiga rörelser för att slita sig loss. Fram mot befrielsen. Som hon slutligen når. ”Ser livet ut så här ut? ” undrar varelsen.
Fakta
Vad: Premiär av dansföreställningen ”Signalsubstans”.
Vem: Scenkollektivet URGRUND med Jakob Lavonius, musik, Hanna Kivioja dans, scenografi, Jorunn Lavonius dikt, text, Mari Agge, ljusdesign, Sanna Isabell, scenografi och kostym.
När: Lördagen den 3 februari kl 19.00.
Var: Alandica, teatersalen.
Musiken presenterar sig i början av föreställningen med en tung ljudpuls över dansaren och fyller intensivt rummet. Därefter är det steelgitarren som ljuder och vibrerar. Tonsättaren Jakob Lavonius spelar samtliga instrument och sköter tekniken till det inspelade materialet. Nej, det är inte svårt att ta till sig den folkliga tonen inspirerad av ursprungsfolksröster. En shamansk ritual som ändå flödar i lättsammare toner. Jakob Lavonius musik rör sig i genren mellan konstmusik och rock utan att helt gå in i deras uttryck. Musiken är illusorisk, flyter på ytan men skapad med insiktsfull och proffsig hand.
Det är ändå Hanna Kivioja som i dansen leder handlingen och skapar berättelsen. Hon är en stark karaktär på scenen och skapar närhet till publiken. Det mesta upplever jag ändå som kontrollerat genom att hon utformat sin egen koreografi.
Ur Jorunn Lavonius dikter frigörs bilder. Jag ser ett sommarfagert landskap mitt i det mörka och svåra. För mig lyfter hennes diktrader föreställningen upp till ljuset och naturen. Till det konkreta. Med bilder av trädstammar, midsommarsol och äppelodlingar men också med ordet signalsubstans som en repa i skönheten.
Dansföreställningen ”Signalsubstans” har integritet i skapandet, man vill inte flörta med betraktaren. Så vi får skapa våra egna beslut om vad som är värt att lyssna på eller lämna bort. För den ovane i publiken kan det kännas konstigt, men jag tycker vi behöver alternativa uttryck inom kulturen där annars det kopierade och likriktade oftast hörs först och mest.
Så gå gärna på föreställningen, den kommer kanske ge dig en ny upplevelse av vad musik och kultur kan vara.
Eivor Lindström
