Det är minst sagt svårt att föreställa sig. Att den livliga och positiva lilla tjejen råkat ut för en så svår och otäck olycka för mindre än två månader sedan.

Emmy Eckerman är bubblig och glad och småbråkar i soffan med sina systrar, Vanessa Eckerman, elva år och Felicia Holmén, 13 år. I famnen har hon ofta katten Kaktus som allt oftare efter olyckan söker sig till Emmy och vill vara nära henne. Skulle det inte vara för det stora bandaget runt huvudet kunde man aldrig ana vad det var som hände.

Det var den 17 april vid 18-tiden på kvällen som pappa Jocke Eckerman befann sig ute i sin verkstad och svarvade. Mamma Sandra Eckerman var just då i ett stall med Vanessa. Emmy var med Jocke i verkstaden och undrade intresserat vad han höll på med.

– Jag skulle bara se vad pappa gjorde där vid svarven, säger Emmy.

– Jag stod med ryggen till och plötsligt hörde jag hur hon gnydde till. Då var det för sent jag såg att hon satt fast med håret. Jag såg direkt vad som hade hänt och fick stopp på svarven, säger Jocke Eckerman.

För att dämpa blodet sprang han och hämtade papper. Han lyckades leda ut Emmy på trappan och storasyster Felicia kom springande och försökte lugna Emmy. Jocke ringde Alarmcentralen.

Från de här ögonblicken har inte Emmy riktigt några klara minnesbilder.

– Nej jag minns inte så mycket. Jag kommer inte riktigt ihåg om det gjorde ont. Men jag vet att jag fick blod i munnen, säger Emmy.

Overklighetskänsla

I den här stunden hade ändå Jocke så pass mycket sinnesnärvaro att han gick tillbaka till svarven för att hämta skalpen.

– Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag kom på det, men på sjukhuset har jag fått beröm för det efteråt. Jag hade ganska nyligen gått en förstahjälpen-kurs och så har jag sett liknande på film.

– Jocke ringde mig men jag förstod inte alls hur allvarligt det var, men jag åkte till sjukhuset. Jag undrar faktiskt om vi riktigt förstått det än, säger Sandra Eckerman.

Ambulansen kom och Jocke åkte med. Han berättade inte allt han hade sett för Emmy.

– Jag var väldigt rädd när jag kom till sjukhuset, men jag hade lite overklighetskänsla, minns Emmy.

Hon säger att hon i det ögonblicket tänkte på olika filmer hon sett där det sker olyckor.

– Jag tänkte på olika läskiga saker som också hänt för andra personer jag känner.

På akuten gjordes en mängd olika tester och man gjorde en röntgen av huvudet och nacken. Det beslutades att Emmy skulle skickas med helikopter till Åbo där man skulle testa göra mikrokirurgi. Jocke åkte med Emmy medan det beslutades efter många om och men att mamma Sandra skulle komma med flyg nästa dag. I Åbo gjordes MR-röntgen och Emmy fick en nackkrage. Sedan blev det operation, den första av många.

– Den första operationen tog ungefär sex timmar. Man försökte få fatt i blodkärl och fästa dem igen och man lyckades med ett huvudblodkärl. Det måste läka till allra först för utan blodtillförsel i skalpen spelar det ingen roll med resten, säger Sandra.

Hon kom till Åbo ungefär samtidigt som Emmy vaknade upp från operationen. Hon hade 53 stift efter operationen och flera stygn.

– När jag vaknade upp från operationen mådde jag illa och spydde, säger Emmy.

Tillbaka i skolan

Nu har Emmy hittills varit med om tre operationer. Bland annat har hudtransplantationer gjorts från ett område från Emmys lår.

I mitten på Emmys hjässa har man gjort en hudtransplantation som är ungefär i storleken av en kopp. På de transplanterade områdena finns inga hårrötter som lever, däremot finns det hårrötter på andra ställen som fortfarande gör det. Den senaste operationen gjordes den första juni och man åker till Åbo för kontroller och vård ungefär varannan vecka men viss vård och kontroll görs också på sjukhuset i Mariehamn.

– Det är tre plastikkirurger och en vanlig kirurg som haft hand om Emmy i Åbo. De säger att de aldrig sett något liknande innan, de har aldrig jobbat med skalperingar förut, säger Sandra.

Familjen kom hem från Åbo veckan före Kristi himmelsfärds-helgen och följande vecka gick Emmy till skolan.

– Det kändes bra att få komma tillbaka till skolan. Klassen hade skickat mig en massa hälsningar på video och också presenter, säger Emmy.

I skolan hade eleverna informerats om vad Emmy varit med om och att hon inte såg ut som tidigare.

– De var väldigt förstående i skolan och lät Emmy vila om hon behövde det, säger Sandra.

Inte så ont

Som förälder är det svårt att föreställa sig vad Sandra och Jocke har gått igenom.

– Det är klart man försöker vara stark för Emmy. Men alltid har jag inte kunnat titta, det har sett så obehagligt ut. När de putsade på sjukhuset tittade jag och då såg jag skallbenet. Det enda jag tänkte då var att vilken lång väg tillbaka hon har. Jag har försökt att inte gråta inför Emmy, i stället har det varit viktigt att svara så ärligt på hennes frågor som möjligt, säger Sandra.

Både Jocke och Sandra säger att Emmy har tagit allting på ett beundransvärt sätt.

– När folk frågar hur hon mår svarar hon: ”Jag mår bra jag”. Hon är alltid glad och positiv. Och det konstiga är att hon inte haft speciellt ont efteråt. Efter operationerna har hon fått smärtstillande men nu har hon inte det. Och hon har sovit gott.

– Nej jag har inte haft så hemskt ont, intygar Emmy.

Hur framtiden blir för Emmy och hennes skalp och hår får tiden utvisa.

Än så länge är det lite för tidigt att säga hur det kommer att gå.

– Det viktiga är egentligen inte håret, det viktiga är att skalpen nu får helna. Nuförtiden finns det jättefina peruker som kan användas om det skulle behövas i framtiden.