Borreliagruppen, som är specialiserad på fästingar och fästingburna infektioner, har sedan starten på 1990-talet knutit till sig expertis inom både medicin och bioteknik. Nu är gruppen inne på slutrakan i arbetet med sin senaste studie.

Fästingar är som bekant bärare av olika typer av patogener, det vill säga bakterier, virus och parasiter som kan överföras till människor. På Åland testas patienter rutinmässigt för borrelia och TBE, men de senaste åren har nya patogener konstaterats i våra närområden.

– Runt Åland sker en förändring i fästingbeståndet. Det kommer nya arter och nya mikroorganismer i fästingarna, och vi ville veta hur det ser ut här, säger Nellie Carlströmer Berthén, biomedicinsk analytiker.

I fjol genomförde gruppen därför en fältundersökning – den hittills största som gjorts kring fästingar på Åland – och nu är de preliminära resultaten klara.

Sju varianter

I studien har närmare 4.000 fästingar samlats in på 53 slumpvis utvalda platser (se artikeln här bredvid). Fästingarnas innehåll har sedan analyserats vid Bimelix laboratorium.

Borreliagruppen har tittat efter totalt sju olika mikroorganismer som kan finnas i fästingar – förutom borrelia och TBE även borrelia miyamotoi, anaplasma, babesia, rickettsia och neoehrlichia.

– Vi har hittat dem alla. Och när vi hittat dem i fästingarna finns de säkert hos våra patienter också, säger infektionsläkaren Marika Nordberg.

Människor som blir infekterade med någon av de här patogenerna efter ett fästingbett behöver inte få några symtom – immunförsvaret tar helt enkelt hand om infektionen.

– Det typiska är en diffus influensaliknande bild med feber, muskel- eller ledvärk. Men har du ett nedsatt immunsystem kan du bli väldigt sjuk.

Så om prover visar att du inte har borrelia eller TBE så kan du ändå ha någon av de andra varianterna?

– Ja, du kan ha en annan fästingburen infektion. Men nu när vi vet vad vi kan ha att göra med kan vi också rikta diagnostiken, säger Marika Nordberg.

Borrelia- och TBE-prover kan analyseras på Åland. Men om till exempel rickettsia misstänks ligga bakom en patients symtom måste provet skickas iväg till Finland eller Sverige för analys.

– Det händer ibland att proverna fastnar i tullen och det blir en fördröjning på flera dygn. Om vi i stället kunde analysera proverna här på ön skulle patienten få svar snabbare, säger Marika Nordberg.

Just det här – att hitta egna testmetoder– är en drivkraft för gruppen.

– Planen är att sätta upp testmetoder för flera av patogenerna, säger Susanne Olausson, laboratorieföreståndare vid Bimelix.

Flyttar sig

Vad gäller TBE överraskades borreliagruppen av resultatet. I Finland innehåller ungefär 0,2-0,9 procent av fästingarna TBE. Den åländska siffran är fyra procent.

– Vi hittade mer TBE i våra fästingar än man gjort i övriga Norden, och det förväntade vi oss inte. Det är svårt att säga varför det är så, men det man vet är att TBE förekommer fläckvis. En punkt på kartan kan ha mycket TBE och en annan inte alls – och nästa år ser det helt annorlunda ut, säger Nellie Carlströmer Berthén.

Varför det är så är inte helt klarlagt, men sorkpopulationen anses ha en betydelse för hur spridningsmönstret ser ut.

– Det kan vara sorkar som bär viruset och smittar fästingar i närområdet.

En annan fråga gruppen ville få svar på är om ”den vanliga fästingen” (Ixodes ricinus på latin) fortfarande är den enda arten på Åland. Den har nämligen en sibirisk släkting – taigafästingen, som hittats både i Finland och i norra Sverige.

– Men vi hittade inte taigafästingen i vår fältstudie och inga andra nya arter heller, säger Nellie Carlströmer Berthén.

Taigafästingen bär oftare än den vanliga fästingen på en särskilt allvarlig TBE-variant och har därför i media ibland benämnts ”mördarfästingen”. Taigafästingen har spridits till Norden via flyttfåglar, berättar Susanne Olausson.

– Just de fåglarna flyger ännu inte över Åland, men med klimatförändringarna vet vi inte hur det ser ut i framtiden.

Gillar låg vegetation

Gruppen har också undersökt i vilka miljöer man hittar flest fästingar. Det visade sig att de inte alls trivs särskilt bra i högt gräs, ett faktum som förvånade Borreliagruppen – och som säkert också kommer som en överraskning för alla ålänningar som från barnsben lärt sig att kolla byxbenen extra noga efter att ha gått i knähögt gräs.

– Fästingarna trivs bäst i blandskog, och det ska gärna vara lite lägre vegetation. Minst fästingar hittade vi i högt gräs och på bergsunderlag, säger Nellie Carlströmer Berthén.

Forskarna kan ännu bara spekulera kring varför vissa miljöer attraherar fästingarna mer än andra.

– Kanske det beror på var värddjur som till exempel möss rör sig mest.

På fredagen, när intervjun görs, ligger ett snötäcke på marken. Men den som hoppats att kylan skulle ta kål på de fästingar som redan hunnit vakna ur sin vinterdvala nere i marken kan göra sig redo att bli besviken.

– De ligger säkert och myser under snötäcket, de är tåliga och klarar många minusgrader. För fästingar är det torka som är värst, säger Marika Nordberg.