I juni lämnade organisationen Funktionsrätt Åland (tidigare Ålands handikappförbund) in en rapport till FN om hur situationen för personer med funktionsnedsättning ser ut på Åland. Syftet med rapporten är att lyfta personer med funktionsnedsättningars egna upplevelser och ta upp brister i samhället kopplade till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den tar också upp rekommendationer om vad som behöver förbättras.

– För några år sedan började man i Finland fundera på att skicka in en rapport från Handikappforum, säger Erika Elfsberg, rättighetsutbildare vid Funktionsrätt Åland.

Handikappforum gjorde en enkät för hela Finland, och även på Åland gjordes en enkät 2020. Därefter fördes diskussioner kring att göra en helt egen rapport som enbart beskriver situationen på Åland.

– Rädda barnen på Åland har gjort samma sak gällande barnkonventionen så vi visste att det var möjligt att göra. Vi har samarbetat med Handikappforum som har hjälpt oss med hur vi ska gå tillväga och dessutom läst igenom rapporten innan den skickades in. De har varit jättehjälpsamma med det.

Uppfyller inte konventionen

Under det senaste året har Erika Elfsberg tillsammans med verksamhetsledaren Karl Wahlman lett arbetet med alternativrapport. De har även tagit hjälp av Eva Kuhlefelt som arbetat med rapporten som en del av sina socionomstudier vid yrkeshögskolan Arcada.

Utöver enkäten har de gjort ett flertal intervjuer med personer med funktionsnedsättningar för att få en bild av hur de själva upplever situationer som tillgänglighet på offentliga plaster och diskriminering inom skolan och arbetslivet.

– Vi har också intervjuat verksamhetsledare som berättat vad de hör från sina medlemmar. Men framför allt är det viktigt att personerna själva berättar om sina upplevelser, säger Erika Elfsberg.

För att få en helhetsbild av situationen på Åland har de dessutom samlat in relevanta fakta och statistik, bland annat rapporter från Åsub och landskapsregeringen. De utgår också från sina respektive arbetsområden och erfarenheter de samlat på sig.

Utifrån den information ni samlat in, hur ser den allmänna bilden ut?

– Den allmänna bilden är att det blir bättre, men man uppfyller inte konventionen helt och hållet på många punkter. Det kan handla om att det finns fördomar i samhället, diskriminering i arbetslivet eller otillräcklig tillgänglighet på offentliga platser.

Olämplig behandling inom vården

Enkäten besvarades av omkring 200 personer med funktionsnedsättningar. Bland annat fick de en fråga om de upplevt olämplig behandling på grund av funktionsnedsättning i olika situationer.

”Resultatet visar att de flesta inte upplever sig olämpligt behandlade, vilket kan tyda på att det oftare handlar om enskilda fall än systematiska problem”, skriver man i rapporten.

En återkommande synpunkt bland de öppna kommentarerna är att butikspersonal, vårdpersonal och andra ibland pratar över huvudet på en, med assistenten i stället för med personen själv. Några har bemötts av nedsättande kommentarer på grund av svårigheter med social interaktion som omgivningen tolkat som ouppfostrat eller på annat sätt fel. Annat som tas upp är att andra människor inte ser personen bakom funktionsnedsättningen eller diagnosen.

Personerna fick även svara på om de upplevt olämpligt bemötande i kontakt med hälso- och sjukvårdstjänster respektive någon annanstans i samhället. 19,6 procent hade varit med om det i samband med hälso- och sjukvårdstjänster medan motsvarande siffra för annanstans i samhället var 21,9 procent.

”Okunskap om sjukdomen har lett till dåligt, ibland felaktigt, bemötande ett antal gånger vid avdelningsvård. Någon gång har läkare bara sett mig som en diagnos och inte som en individ, glömt bort människan – mig”, skriver en person i en kommentar.

– De flesta har alltså inte upplevt det, men 20 procent är ändå ganska mycket, säger Erika Elfsberg.

Omkring elva procent anger att de upplevt diskriminering i arbetslivet och/eller i sin utbildning inom de senaste fyra åren.

– Det bör dock nämnas att de flesta av de som svarade är pensionärer. Om man då tittar på diskriminering i arbetslivet och bland de personer som har jobb är andelen större, kanske en tredjedel. Men då är underlaget i sin tur mindre.

Var resultatet av rapporten som ni förväntade er?

– Vi har trott att man upplever diskriminering, eftersom det är det vi hör. Att man inte uppfyller konventionen i alla situationer är inte heller någon förvåning, det är anledningen till att vi ville göra rapporten från början.

– Det är tråkigt att det ser ut så här fortfarande men samtidigt måste vi komma ihåg att det har blivit bättre och att utvecklingen går framåt hela tiden.

Egna rekommendationer

I alternativrapporten tar Funktionsrätt Åland upp flera rekommendationer för att åtgärda de problem som personerna upplever. Bland annat rekommenderar de att det bör ställas högre krav på den offentliga sektorn att anställa personer i behov av sysselsättning som inte kan ta jobb på den öppna arbetsmarknaden.

– Det görs redan men det behöver göras i en större utsträckning. Vi rekommenderar också att landskapet öronmärker en del av bidragen till föreningar och verksamheter för att understöda anställning av personal med funktionsnedsättning, säger Erika Elfsberg.

När det kommer till barn och unga med funktionsnedsättning anser Funktionsrätt Åland att fler åtgärder behövs för att minska mobbning och diskriminering i skolan samt utökade resurser och fulltalig personal på barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen (Bup). Man ser det som viktigt att fånga upp barn och ungdomar med psykisk ohälsa tidigt.

För att främja tillgängligheten till offentliga platser och byggnader har Funktionsrätt Åland en grupp som regelbundet gör inventeringar och ser över tillgängligheten för att sedan ta fram rekommendationer för förbättring.

– De ber om våra åsikter men sedan görs inte alla våra rekommendationer. Det vill vi se en ändring på.

Exempel som tas upp i rapporten är omarkerade trappor och glasdörrar, trappor utan trappräcken, höga trottoarkanter, ojämna trottoarer, trånga toaletter och för smala ingångar. Erika Elfsberg menar att orsaken till att åtgärder inte görs oftast är ekonomiska.

I höst behandlar FN:s funktionskommitté alternativrapporten tillsammans med en rapport som landskapsregeringen gjorde 2019. Därefter återkommer FN med frågor om hur enskilda problem är tänkta att lösas. Dessa frågor ska sedan landskapsregeringen svara på.

Den 17 augusti bjuder Funktionsrätt Åland in allmänheten till en presentation av rapporten i Ålands sjöfartsmuseums auditorium.