Upplägget för studien var följande: Ett drygt 50-tal platser slumpades fram på kartan. Markeringarna hamnade i 13 olika kommuner.

– Men i och med att vi slumpat fram punkterna ska vi ändå få en representativ bild av hur hela Åland ser ut, säger Nellie Carlströmer Berthén, biomedicinsk analytiker.

Tillsammans med Susanne Olausson, laboratorieföreståndare vid Bimelix, tog hon sig ut till de olika platserna under april till oktober månad i fjol.

Terrängen var ibland mycket otillgänglig.

– Vi gick över stock och sten och diken för att nå punkten som slumpen pekat ut åt oss, säger Susanne Olausson.

Väl på plats markerades fem rutor på fyra kvadratmeter vardera, och sedan drogs ett tygstycke över marken i varje ruta. Fästingarna som samlades på tyget räknades noggrant.

Som mest gav en moppning 75 fästingar på en kvadratmeter, medan andra moppningar i sin tur gav noll fästingar.

– Vi har fått ett medeltal för hela Åland räknat på ungefär två till tre fästingar per kvadratmeter, säger Nellie Carlströmer Berthén.

Har analyserats

Varje ruta fotograferades och dessutom noterades information om växtlighet, luftfuktighet och väderförhållanden.

Fästingarna togs sedan med till Bimelix laboratorium i Medimarhuset, där de frysts ned i alkohol. Därefter har de undersökts i syfte att ta reda på vilka sjukdomsframkallande ämnen eller organismer, så kallade patogener, de bär på och som alltså kan överföras till människor. Totalt har Borreliagruppen tittat på sju olika mikroorganismer (se artikeln här bredvid).

Totalt samlades nästan 4.000 fästingar in och samtliga har fotograferats både ovanifrån och från undersidan.

– Man tycker att en fästing ser ut som en fästing – men faktum är att de alla ser olika ut. De har sina egna personligheter fast de är så små. Skulle jag sitta och titta på hundra fästingar i några dagar skulle jag kunna skilja ut varenda en, säger Susanne Olausson.