Den ideella organisationen Suicide Zero har sedan 2013 på olika sätt arbetat för att minska antalet självmord. Anneli Thors är en av organisationens representanter. Hon säger att självmord ganska ofta är en impulshandling, men det finns möjlighet att hjälpa i tid.

Om en person genomgått en livsomställning (skilsmässa, dödsfall, sjukdomsbesked) och du inte längre känner igen personen ska du agera på din magkänsla.

1. Sätt ord på din oro.

– Du kan till exempel säga: ”Jag vet att du har gått igenom en separation och jag känner inte igen dig. Jag blir orolig. Hur mår du?” Få personen att själv berätta. Man dundrar inte på och ställer frågan om självmordstankar.

Man triggar inte ett självmord genom att prata om det.

– Det är precis tvärtom! Om vi vågar ställa frågan kan vi rädda liv.

När personen berättar hur hen mår, säg ”Jag vet att det inte är så ovanligt att man får självmordstankar när man mår så dåligt som du gör nu. Hur ser du på livet och framtiden? Har du tankar på att du inte vill leva längre?”

2. Ingjut hopp och säg att det finns hjälp att få.

– Vi ska inte övertyga någon om allt den har att leva för eller hitta lösningar på problemen, för det är inte där den personen är. Större delen av personens vakna tid går åt att hitta en lösning på den svåra livssituation man hamnat i. De här personerna vill ha hjälp att lösa sin situation, men de vet inte hur.

3. Hjälp personen att kontakta vården.

– Det är väldigt bra om man erbjuder sig att ta kontakten. Vi pratar om en suicid process, något händer i livet som gör att vi får självmordstankar och fram till att vi gör ett försök.

Anneli Thors tar sin egen mamma som exempel.

– Jag märkte de sista veckorna att hon hade kognitiva förändringar. Hon kunde inte tänka klart, och det blev svårt för henne att kontakta vården. Är du nere i en djup depression har du kanske inte ens energin att lyfta telefonen.

4. Håll regelbunden kontakt.

– Säg ”Du är viktig för mig och jag vill inte förlora dig, jag ringer dig klockan tio i morgon”. Och då gör man det.

Man ska inte lämna över ansvaret för kontakten på den som mår dåligt. Energin och orken finns inte.

5. Blir du riktigt orolig, ring 112. Lämna inte personen ensam.

Om personen trots allt tar sitt liv, hur hanterar jag att min hjälp inte nådde fram?

– Vi kallar dem efterlevande. Det är givetvis den närmaste familjen, men jag kan också ha förlorat min bästa vän, en kollega, en elev … Det som skiljer suicid från till exempel ett dödsfall genom olycka är att vi inte har alla svar, och det väcker skuld. Hade jag kunnat göra annorlunda? Borde jag ha förstått? Hade jag kunnat hindra det?

– I gruppen efterlevande har ungefär 60 procent självmordstankar under det första året. Om man jobbar mot efterlevande jobbar man också preventivt. Man vet att det är en riskgrupp, säger Anneli Thors.

Det sägs ofta att personer som uttryckt självmordstankar inte tar sina liv. Stämmer det?

– Man ska ta alla signaler på allvar. Det kan vara allt från att man säger att man inte vill leva längre till att man kanske börjar lägga ut konstiga bilder eller dikter på sociala medier.

– De som är överlevare säger att de försökte berätta på olika sätt, men på grund av så mycket rädslor och tabun kring det är vi inte vakna på signalerna; vi värjer oss för dem. Vi måste göra det pratbart och slå hål på myterna så att vi vet när vi ska agera.

Finns det något man absolut inte ska göra om man är orolig för någon?

– Blunda. Det pratar vi mycket om när det gäller unga. När en ung person tagit sitt liv finns det ofta kamrater runt omkring som förstått eller vetat. Det är fint att bevara hemligheter men att någon har självmordstankar är inte en sådan hemlighet. Om du inte berättar kan vi förlora en ung persons liv, och det går inte att reparera. Det är ett jätteviktigt budskap till alla. Risken är att vi har en ung person till som tar sitt liv för att personen inte orkar bära den här skulden.