Sarah Wideman är född och uppvuxen i Östernäs i Mariehamn. Hon berättar att hon alltid varit intresserad av människokroppen och hur den fungerar.

 – När jag var yngre var jag inställd på att jag skulle bli läkare, för det är väl det som är det naturliga att man vill bli om man vill jobba med människokroppen, säger hon.

När hon blev äldre insåg hon dock att det mer var själva forskningen bakom och hur människokroppen påverkas av bland annat olika infektioner och virus som intresserade henne mest. Efter att ha rest runt och upptäckt världen några år efter studenten landade hon slutligen i Stockholm där hon kom in på ett kandidatprogram i biomedicin vid Karolinska institutet. Under utbildningens gång tog hon även en utbytestermin i London, och blev då intresserad av att fortsätta sina studier i England.

 – Jag sökte in till en doktorandutbildning vid University of Oxford och kom in, så där studerade och forskade jag i ungefär fem år.

Hon trivdes väldigt bra vid universitetet och upplevde att man hade mycket valmöjligheter gällande vad man ville forska kring.

 – Skolan hade mycket resurser och man hade möjligheter att jobba med vad man än var intresserad av att forska inom. Sedan hade skolan sina traditioner och egenheter som kanske inte helt var min grej. Dessutom gick jag där under pandemitiden som präglades av lockdowns, och då hade vi inte heller möjlighet att komma till skolan och utföra våra forskningar, vilket ledde till att mina studier blev en aning framskjutna.

Malaria och järnbrist

I sin doktorsavhandling valde Sarah Wideman att forska kring hur malariaparasiter behöver vissa näringsämnen som kroppen också behöver och den dragkamp som då uppstår, samt hur järnbrist kan påverka malariasjukdomar.

 – Det jag kom fram till var att det är ett tvåsidigt förhållande. Dels gör järnbrist att immunsystemet blir svagare och man har då lättare att bli allvarligt sjuk i malaria, dels finns risken att om immunförsvaret är för starkt kan kroppen i stället attackera sig själv och överreagera på sjukdomen.

Hon intresserar sig främst för infektioner och immunförsvaret, och gillar kreativiteten och den lösningsfokuserade biten i forskningsprocessen.

 – Det är inte så strukturerat och logiskt som man kanske tror, utan man får själv leta efter frågor man vill ha svar på och hur man skulle kunna hitta svar på dessa frågor. Det jobbiga med att forska är dock att det inte finns något linjärt förhållande mellan hur hårt man jobbar och hur bra det går. Man kan jobba hur länge som helst på en grej för att sedan upptäcka att ens teori inte stämmer. Så klart är det en del av forskningsprocessen och det är så som det ska vara, men det kan vara väldigt irriterande när det väl händer.

Forskar om förkylningsmedicin

Sedan oktober bor Sarah Wideman i Wien i Österrike tillsammans med sambon Felix. Flytten dit var lite av en slump, det var inte planerat att de skulle till just Wien.

 – Vi är båda två forskare och vi visste att vi ville någonstans i Europa för att bo och jobba. Wien har en väldigt bred och bra forskningsbransch, också inom infektioner, så det kändes som en bra plan, säger hon.

I Wien jobbar hon som medicinsk forskare vid ett startup-företag kallat G. ST Antivirals, där hon forskar och undersöker möjligheten att ta fram medicin mot vanlig förkylning.

 – Medicinen skulle vara som ett nässprej som man kan ta då man är förkyld, vilket skulle vara bra för gemene man men främst för personer med astma, kol eller andra lungsjukdomar som oftast drabbas hårdare av förkylningssjukdomar.

I labbet där hon jobbar undersöks främst norovirus, men också coronavirus som både innefattar covid-19 och vanliga förkylningsvirus.

 – Det är ett väldigt roligt och intressant arbete, särskilt eftersom att det inte riktigt finns något sådant här sedan tidigare.

Om du får blicka in i framtiden, vad ser du dig själv göra och jobba med?

 – Så länge jag får jobba med forskning om immunförsvar och infektioner så är jag nöjd, det jobb jag har nu trivs jag väldigt bra med. Det skulle dock vara roligt att jobba som någon typ av projektledare eller handledare och vara den som tar fram vad man skulle kunna forska kring i stället för att jobba i ett labb. Där kan det lätt bli mycket arbete och långa dagar om man undersöker något särskilt som kräver extra mycket.

Uppskattar Åland

Om somrarna brukar Sarah Wideman tillbringa åtminstone någon vecka på Åland, något som hon har kommit att uppskatta mer och mer för varje år.

 – När man är runt 18-19 år vill man ju bara bort från ön och tycker allt är så litet och tråkigt, men ju äldre jag blir, desto mer längtar jag till Åland. Jag har ju min familj och flera vänner här som jag passar på att träffa då jag kommer hit, och med barndomsvänner som bor i bland annat Stockholm brukar vi koordinera så att vi försöker träffas här på Åland

Hon lyfter upp den fina naturen, närheten till havet och skärgården som särskilt härliga och något hon kan sakna när hon bor i Wien. Att flytta tillbaka till Åland är hon dock lite skeptisk till.

 – Det blir nog svårt att bo på Åland och jobba med det jag gör nu. Men kanske skulle man kunna ha en stuga här i framtiden och bli sommarålänning på riktigt, vem vet?