När Tove Lundberg insjuknade i covid sommaren 2020 kom sjukdomen som en överraskning för henne. Hon hade fått sitt andra barn under våren och hade levt väldigt isolerat för att inte bli sjuk. Hon kände inte heller någon som hade haft covid. Men när en vän pratade om att testa sig tänkte hon att hon också kanske borde göra det.
– Det var covid. Det kändes som en lätt förkylning, men ändå annorlunda.
De första fem dagarna var hon inte särskilt dålig.
– Sedan fick jag svårt att andas. Men eftersom jag är astmatiker tänkte jag inte så mycket på det.
Dag tio blev allt värre.
– Det var som att någon knockade mig i huvudet. Jag orkade bara ligga ner. Jag blev bekymrad och ringde vårdcentralen.
Svaret därifrån var att hon bara skulle vila och ta hand om sig.
– Sedan gick det aldrig över.
Postcovid
Postcovid är ett paraplybegrepp för flera komplexa medicinska tillstånd. Det kan bestå av många olika symtom och följdsjukdomar. Definitionen är än så länge bred och postcovid kan vara mild, medelsvår eller svår.
Personer med mild postcovid kan ha luktbortfall och känna sig trötta i några månader, men ha ett fungerande vardagsliv. Personer med svår postcovid kan ha kraftigt funktionsnedsättande symtom som inte spontanläker på flera år och uppvisa avvikelser från olika organsystem.
Enligt en studie publicerad i The Lancet drabbas en av åtta av långvariga symtom efter covid-19. Risken för långtidskomplikationer ökar ju fler gånger man smittas.
Vanliga symtom vid postcovid är extrem trötthet, svårigheter att andas, feber, förlust av lukt och smak, bröstsmärta, värk i muskler och leder, huvudvärk, yrsel och/eller hjärtklappning, mag- och tarmbesvär, svårigheter att svälja, försämrad aptit, domningar och andra neurologiska symtom, sömnstörningar, svårigheter med minne och koncentration, hudutslag, klåda eller blåmärken, håravfall, ångest, depression och synproblem.
Källa: Svenska Covidföreningen
”Knäppte till”
Att bara var uppe och laga mat blev jättejobbigt. Att hämta barnen på dagis kändes som att springa ett maratonlopp. Plötsligt en natt förvärrades allt ännu mer.
– Det var som att något knäppte till i min hjärna. Sedan kunde jag inte somna.
Sömnproblemen gav henne panik, eftersom hon redan hade svårt att klara vardagen. Men vården vägrade skriva ut sömnmedicin.
– Till slut fick jag kontakta akutpsykiatrin för det. Det var en fruktansvärd period.
Ett par veckor senare slutade hennes andningsreflex att fungera. Hon kunde andas, men det gick inte automatiskt utan hon behövde tänka på det.
– Jag åkte in till akuten med fick ingen hjälp eller förståelse. Läkaren sade uttryckligen att ”man kan få permanenta lungskador av covid och du kan gå hem nu”. Det var väldigt mycket kamp och väldigt lite stöttning den hösten. Och jag blev liksom inte bättre. De bara fortsatte och fortsatte.
Från att ha varit disputerad forskare klarade hon inte av att fylla i Försäkringskassans blanketter. Hon fick även svårt med språket.
– Att läsa barnböcker på svenska tog lika mycket energi som att tala ett främmande språk. Minnet blev också sämre. Och så här höll det på under ett halvår till nio månder.
Hon fick en urinvägsinfektion på våren som fick henne att bli så dålig att livet knappt kändes värt att leva om det skulle vara på det här sättet. Sedan fick hon ryggskott. Men det ledde till något bra.
Två gånger till
Tove Lundberg märkte att den antiinflammatoriska medicinen som hon åt för ryggskottet, i kombination med den antidepressiva medicinen som hon tog för sömnsvårigheterna, ledde till en förbättring av hennes sjukdom. Hon orkade mer.
Sedan dess har hon fortsatt med medicineringen.
– Nu kommer det forskning som visar till exempel att serotoninnivåerna kan vara påverkade för oss med postcovid. Jag var lite rätt på det, genom att följa min kropp. Postcovidmottagningarna har inte hjälpt mig utan jag har fått hjälpa mig själv, tack vare en öppensinnad husläkare som kan väldigt lite men vill mig väl. Jag har experimenterat mig fram, helt enkelt.
Omikronvaccinet som hon tagit två gånger har också gjort henne rejält mycket bättre, vilket inte är fallet för alla med postcovid.
Tove Lundberg har vid det här laget haft covid två gånger till, senast för knappt två månader sedan. Varje gång har hon blivit sämre.
– Nu är jag tillbaka på en mycket sämre nivå, orkesmässigt. Ska jag dras med den här extrema tröttheten igen nu?
Personligt
Namn: Tove Lundberg.
Ålder: 42 år.
Bor: I Malmö.
Uppvuxen: I Jomala.
Familj: Två barn.
Utbildning: Legitimerad psykolog och docent i psykologi.
Gör: Forskar och föreläser vid Lunds Universitet.
Intressen: Läsa böcker, vara i naturen, sjunga karaoke. Har varit idrottare, men kan inte idrotta nu.
Blev ordförande
Svenska Covidföreningen startades precis innan Tove Lundberg blev sjuk, sommaren 2020.
– Hälso- och sjukvården i Stockholm gick då på knäna och många med långvariga symptom nekades vård. Men de som var sjuka hittade varandra genom Facebook, och de kände att de behövde organisera sig för att få en gemensam röst. I min totala panik googlade jag och hittade dem.
Sedan fick hon föreningens medlemsbrev.
– Där läste jag information som jag hade mer nytta av än vad jag fått som patient i vården under sex, sju månader.
Så småningom blev Tove Lundberg föreningens ordförande.
– Då var jag så trött på att kämpa själv att jag kände att jag måste göra något med min frustration.
Det senaste året har hon varit suppleant i styrelsen och nu är hon på väg att stiga av, eftersom det är svårt att orka med både vardag och jobb med postcovid. Hennes arbete som forskare vid Institutionen för psykologi vid Lunds universitet är ganska flexibelt.
– Därför har jag klarat det hyfsat bra. Att jobba kliniskt som psykolog hade däremot aldrig gått. Varken kroppen eller hjärnan hade orkat med det.
