Den centrala salen är vikt åt ett urval verk från konstmuseets skulptursamling. Huvuddelen av verken är samlade tätt i en central ö.
– Vi ville åstadkomma en lite lekfullare utställning med en friare disposition, säger vikarierande intendent Heidi Berthén.
Här samlas verk i glas, keramik, plast, ståltråd, trä, metall och textil i en spännande blandning. Stilarna skiljer sig åt lika mycket som materialen.
Här finns till exempel Pauliina Turakka Purhonens färgstarka ”Mantelmadonna” som besökarna får sy vidare på om man vill. Här finns ett nytt snäckliknade keramikverk av Peter Winquist kallat Coronalis Vulgaris, inspirerat av coronapandemin. Överst på en pelare tronar Juha Pykäläinens bastanta bronstjur. Här syns Makode Lindes svartmålade Ål-and, en del i hans serie Afromantics, liksom Anna Holmströms vackra mussla i glas.
Skulpturön flankeras av Johan Karlssons stora varg i återvunnen metall, av Caroline Pippings keramikfigurer ur serien Nomader, Katerina Mistals oroväckande vaxfiguranter samt Pauliina Turakka Purhonens lika oroande keramikfigurer i serien Sång för min syster.
Nils Byman
Nils Byman (1906-1996) spelade en central roll i det åländska konstlivet under en stor del av 1900-talet. Född i Tavastehus kom han till Åland i början på 1930-talet och blev gymnastiklärare vid Ålands lyceum. Med sig hade han ett brinnande konstintresse och ett eget begynnande konstnärskap.
Den 10 maj 1953 bjöd han in till ett möte för konstintresserade på Societetshuset i Mariehamn. Resultatet blev att man grundade Ålands Konstförening som alltså firar 70-årsjubileum nästa år.
Konstföreningen bearbetade stadspolitikerna för att staden skulle få ett galleri eller ett konstmuseum. En konstnämnd tillsattes 1957 med uppgift att köpa in och förvalta en landskapsägd konstsamling. Tack vare föreningens ansträngningar grundades Ålands konstmuseum 1963.
Även konstmuseet jubilerar sålunda nästa år då man firar 60 år.
Brett smakprov
I den nya basutställningen ges ett brett smakprov på Nils Bymans målarkonst. Tavlorna hänger kronologiskt från 1940-talet och framåt.
– Nils Byman var en ganska traditionell konstnär. Han målade i de olika ”-ismerna” och var speciellt förtjust i kubismen, säger Susanne Procopé Ilmonen, överintendent vid Ålands konstmuseum.
På en skylt med information om Byman citeras han själv: ”Min inställning till konst och måleri var bestämd från början. Jag målar föreställande, realistiskt, med visst expressionistiskt anslag och lite inslag av kubism. Jag petar inte med detaljer.”.
Det åländska landskapet och synnerhet skärgården är återkommande motiv.
– Han var väldigt skicklig på att måla vattenspeglingar.
Nils Byman sa själv: ”Det är liksom ganska naturligt att man blir en blå målare när man kommer till Åland. Hav och himmel finns överallt, mer eller mindre betonade.”
Hans måleri utvecklades över tid från 1940-talets återhållsamma kolorit och strama utförande mot en allt större expressivitet i ljusare färgskala.
– Hans palett blev alltmer pastellfärgad.
Ny inköpt
I en monter visas ett par av hans skissböcker. På ett av de uppslagna arken kan man se skissen till tavlan av läxläsande pojkar som hänger på väggen en bit bort, utlånad från lyceet.
– Vi har även två nyinköpta tavlor som inte visats tidigare. Den ena förställer en mack som låg vid Ålandsbanken och den andra tror vi är en vy från Östra hamnen, men vi har inte riktigt kunnat identifiera platsen. Kanske någon besökare kan hjälpa oss med det, säger Susanne Procopé Ilmonen.
I det lilla sidogalleriet Qben visas Per-Ove Högnäs nyinspelade porträttfilmer av Peter Winquist och Judy Bradley.
Klockan 12 nästa torsdag, den 27 oktober, arrangerar konstmuseet en guidad visning genom den nya basutställningen.
