Festivalen äger rum mellan den 25-27 augusti 2023, och i onsdags kväll släpptes det första stora namnet för en liten skara som samlats på puben. En bomb hade utlovats, och artisten visade sig vara hårdrockslegendaren Phil Campbell, gitarrist i Motörhead från 1984 fram till att frontmannen Lemmy Kilmister dog 2015.

– Han kommer tillsammans med bandet The Bastard Sons som består av hans tre söner och en sångare. De har lite olika set som de kör, men jag har bokat hit dem för att spela enbart Motörheadlåtar. Det är dyrare, och det blev kanske en större bokning än vad jag hade tänkt när jag fick iden till den här festivalen. Men det blir som en hyllning till bandet, det närmaste man kan komma att faktiskt se Motörhead i dag, och jag tänker att om den här festivalen kanske ska kunna bli något årligt återkommande är det värt att gå hårt ut, säger Björn ”Grulle” Eklund.

Redan före avslöjandet hade ett fåtal personer i Finland fått förhandsinformation och börjat boka hotellrum.

– Först och främst är det här en festival för ålänningarna. Men vi riktar oss lite mot fastlandet också, säger han.

Pophysteri på finska

Att man sneglar mot Finland syns kanske tydligast i att festivalens första kväll tillägnas helt till finska artister, och där är headlinern bandet Dingo, som grundades 1982, splittrades 1986, återförenades mellan 1993 och 1994 och sedan 1998 turnerar och spelar på en nu och då-basis. Precis som The Beatles hade sitt Beatlemania blev Dingo ett fenomen. Man talade om Dingohysterin och en ungdomskultur uppstod kring dem efter att de släppte albumet ”Kerjäläisten valtakunta” 1985.

– Det är säkert många här som inte känner till Dingo, men på fastlandet på åttiotalet var det lika självklart att man kände till dem som att man i Sverige kände till Gyllene Tider eller Noice. De har sålt en halv miljon album, lika många som Gyllene Tider fast på kortare tid, säger Grulle Eklund.

Till den finska kvällen är även trubaduren Karri Salo, som tidigare spelat på puben, bekräftad.

Söndagskvällen viks åt americana, och där är krokar utlagda men inga bokningar gjorda ännu.

– Jag tänker mig den sista kvällen som lite lugnare, för att runda av, och där har jag hört av mig till artister som jag gärna skulle boka men antagligen kan jag gå ut med namn först under vårvintern. Många är ute och turnerar just nu och har inte hunnit bli klara med sina spelscheman inför nästa år, säger han.

Målet är att ha fyra band till varje kväll.

– Jag har en känsla av att det kan bli ganska stort intresse för att spela här, men jag vill hålla det i en rimlig liten skala så att man hinner med ordentliga soundcheckar mellan spelningarna. Och så vill jag vara kräsen med det jag bokar, säger han.

Medvetet exklusivt

Vi besöker Badhusparken för att se hur upplägget kan bli att se ut. I kiosken – från vars tak Johnny Thunders ökända och näst intill mytiska Mariehamnsspelning filmades 1984 – ska försäljningen ske. Det ska gå att köpa mat på området, belysning ska ordnas och parken ska anpassas för att publiken mellan akterna ska kunna hänga där.

– Kanske vi till och med har någon trubadur som underhåller mellan huvudakterna. Men själva spelningarna blir inne i paviljongen. Om vi blir runt 400 gäster tror jag att det blir perfekt i en sådan lokal, men att det skulle kännas lite fattigt här i backen. Dessutom får man det regnsäkrat då, säger han.

Han säger att han inte har bestämt hur många biljetter som ska släppas än, men att det troligtvis blir begränsat.

– När det blir tre såpass olika temakvällar tänker jag att vi kanske skippar det här med festivalpass och släpper enskilda biljetter till varje kväll. Mellan 400 och 600 per kväll tror jag skulle vara perfekt. Då blir det ändå lite exklusivt, samma som spelningarna på Pub Ettan. Troligtvis släpps de nästa vecka.

Att evenemanget blir i slutet av augusti, utanför högsäsongen, är ett medvetet val.

– Vi får ibland gäster till puben som kommer från Sverige eller Finland och som önskar att det skulle hända något eller finnas något att göra. Och nu finns det något. Eftersom det är efter högsäsongen är det inte lika högt tryck på hotellrum för de som kommer utifrån, och vi slipper konkurrera med alla andra om ålänningarnas uppmärksamhet, säger Grulle Eklund.