Sofie Asplund säger att hon har haft tur. Många kollegor i artistbranschen har stått helt utan jobb och inkomst sedan pandemin svepte in över Sverige. Själv gick hon på mammaledigt i fem månader vid pandemins start. Till hösten hoppades hon att allt skulle återgå till det normala lagom till att hon skulle gå tillbaka till jobbet på Göteborgsoperan. 

– Så blev det verkligen inte, säger hon.

Tack vare jobbet på en statlig institution har hon ändå haft arbete, om än i nya former. 

– Jag har haft turen att få arbeta från och till. En scenisk produktion, La Boheme, blev till en konsert som filmades utan publik och visades för några hundra personer, säger hon, och fortsätter:

– En annan, Siegfried, hann vi repetera i två månader och nätt och jämt färdigställa innan operahuset stängde ner igen efter ökad smittspridning i regionen. Det landade ändå i en film som kunde streamas innan påsk. Ålänningen Dan Karlström medverkade i samma produktion.

Ny inställning till arbetet

Många av de konserter Sofie skulle ha deltagit i har ställts in helt. Den här våren skulle hon ha jobbat med operan Ariadne på Naxos på Kungliga Operan, men även där blev planerna ändrade trots att produktionen var väl anpassad till pandemin med få roller, en mindre orkester och ingen kör.

– Vi började repa musikaliskt i januari men på grund av smittläget och att flera i personalen fick corona var operan tvungna att ta beslutet att flytta fram den till 2022. 

Att pandemin har slagit hårt mot branschen är ett faktum. Många frilansande artister har haft det kämpigt på det ekonomiska planet.

– Mycket har ställts på sin spets. Det har varit  diskussioner i branschen om att frilansare inte har ett skyddsnät och vilka rättigheter man har som artist.

Ändrade planer och inställda föreställningar har dock inte bara varit negativt. En ny uppskattning för det lilla har växt fram under det senaste året. 

– Fokuset är helt annorlunda nu. Vanligtvis ligger det på prestation, premiär, publik och adrenalin. Nu är man glad varje gång man överhuvudtaget får musicera med en kollega eller en dirigent, eller lyxen att få träffa en orkester. 

På Göteborgsoperan har man försökt hitta nya vägar för artisterna som har haft mer tid till sitt förfogande.

– Det är många som har utvecklats mycket för att man inte har samma prestationstänk, säger Sofie.

Upprättelse åt "häxorna"

I januari släpptes en skiva med den svenska sekelskiftskompositören Helena Munktells musik. Där medverkar Sofie med tio franska sånger, ”Dix melodies”. Skivan fick högsta betyg i Dagens Nyheter, recensenten Sofia Nyblom omnämnde skivan som ”en ask svensk-franska praliner”.

Nästa skiva som ges ut under våren är tillsammans med Lunds kammarsolister, även den på franska.

– Vi gör brittiska kompositören Benjamin Brittens verk Les illuminations. Den är ett av mina favoritverk i alla kategorier, den är väldigt dramatisk. Med på skivan är även nyorkestrerade sånger av Claude Debussy, ”Ariettes oublies”.

För tillfället ligger Sofie Asplunds fokus främst på operan Lisbeta som har premiär på Åland i juli. 

– Jag har ett färskt klaverutdrag som jag har jobbat med sedan i januari, säger hon. 

Operan Lisbeta är baserad på Carina Karlssons bok Märket om häxprocesserna på Åland. 

– Det är verkliga personer som vi porträtterar så det ska bli väldigt spännande.Vi vill ge de här kvinnorna som blev oskyldigt anklagade upprättelse. Ska man gå på operan kan man förbereda sig genom att läsa romanen.

Att sjunga opera på Åland är nytt för Sofie Asplund.

– Hemmaplan är alltid laddat. Det känns på ett annat sätt, säger hon.