Basisten Olle Brostedt har avlidit. Olle föddes 1 januari 1937 och växte upp på Södermalm i Stockholm. Vid 16 års ålder började han att jobba i sin pappas målerifirma och att jobba som målare skulle komma att bli Olles civila yrke under hela livet. Han hade senare en egen målerifirma, jobbade på dagarna samtidigt som han i många perioder spelade nästan alla kvällar i veckan.
Olles storebror Robert spelade tenorsaxofon och det var han som ledde in Olle i jazzens värld genom att han fick Olle att börja spela gitarr. Olle blev med i broderns jazzgrupp men tog i 20-års åldern upp basen som snabbt blev huvudinstrumentet. Det visade sig snabbt att han hade en sällsynt fallenhet och naturbegåvning för att spela jazz och han var helt självlärd. Olle hade ett osvikligt gehör, hörde han en låt en gång så fanns den där för tid och evighet, obehindrad av vilken tonart den kom att spelas i.
Om det under en konsert kom upp en låt som han tidigare inte spelat så lärde han sig denna redan efter ett chorus, en begåvning som säkert bidrog till att Olle aldrig lärde sig noter.
Även om kontrabasen blev huvudinstrumentet så slutade aldrig Olle att spela gitarr – i vissa sammanhang så spelade han både och.
Olle blev snabbt mycket anlitad i många sammanhang runt den mer traditionella och swingbetonade jazzen där hans stortonade och djupt svängiga basspel passade som hand i handske. Stampen var en scen där Olle kunde höras ofta och några av de många jazzmusiker och konstellationer han spelade med är Jack Lidström, Eddie Bruhner, Lars Erstrand, Björn Milder, Bent Persson och Kenneth Arnström. Han vikarierade även ibland med Kustbandet när ordinarie basist Göran Lind fick förhinder.
Olle spelade också med utländska solister som trumpetaren Doc Cheatham och sångerskan Maxine Sullivan med vilken han också spelade in en skiva med (Maxine Sullivan ”The Queen and her Swedish All Stars, Kenneth Records). På den skivan kan man höra Olle spela både bas och gitarr.
1982 spelade Olle på en båt och i ett annat band sjöng den åländska jazzsångerskan Leije Portnoj vars basist plötsligt försvann från scenen. Det gick några minuter innan det hördes bastoner av en helt annan klass – Olle var av en tystlåten natur och gjorde aldrig något väsen av sig men tyckte så synd om bandet som spelade utan basist att han helt spontant hoppade upp på scenen. Detta var första mötet mellan Olle och Leije som skulle bli hans livs stora kärlek. Bägge pendlade i många år mellan Stockholm och Mariehamn och spelade tillsammans i många konstellationer men så småningom så flyttade Olle till Mariehamn permanent. Där blev Olle en centralfigur i jazzlivet och Leije och Olle hördes ofta på Alandia Jazzfestival samt på krogar och andra ställen där det spelades jazz.
Olle var en mycket omtyckt person – omsorgsfull och omtänksam samtidigt som han var en pedant då det gällde musik. Han finns representerad på många skivinspelningar och en av dessa gavs nyligen ut digitalt av VAX-Records och finns att höra på Spotify (Kenneth Arnström Q ”Jazzfeeling vol 2 Take The A-train”).
Olle tillhörde den lilla grupp basister som aldrig spelade med förstärkare – hans stora baston fanns naturligt med i ljudbilden utan några mikrofoner. Han var storvuxen, kraftfull med en varm personlighet och en gång fick någon frågan: ”Hur spelar Olle?”. Svaret kom snabbt: ”Han spelar precis som han ser ut!”
Olle var intresserad av vad som hände på jazzscenen och kom under sista åren som aktiv att spela en hel del men den yngre generationens jazzmusiker. Den 15 januari i år avled Olle efter en längre tids sjukdom. Efterlevande är hans Leije och två barn från ett tidigare äktenskap.
Hans Backenroth