Totalt sex utställare, alla med efternamnet Bock, ställer ut på skeppargården Pellas i sommar. Alla motiv är maritima. Konsten verkar gå i arv i släkten.

– Att som ättling till stora namn i seglationstidens era få äran att ställa ut sina verk på skeppargården Pellas är näst intill overkligt, säger Git Bock och Adrian Bock-Carlsson, som är mor och son. De utgör generation tre och fyra medan Gits farfar Ludvig Bock och pappa Yngve Bock utgör generation ett och två. Dessutom ingår Git Bocks bror Ben Bock i utställningen och hans son Mathias Bock Agerman. Gits farfar Ludvig Bock som var född 1891 och död 1954 var gift med Adele Eriksson. Hon i sin tur var syster till Sven Eriksson, kaptenen på Herzogin Cecilie och uppväxt på skeppargården Pellas.

– Ludvig Bock umgicks mycket med Joel Pettersson här i Lemland. Kanske Ludvig inspirerades av Joel, säger Git Bock.

Yngve Bock som var Ludvigs son gick i unga år till sjöss och han ägnade sig ofta åt målning och motiven var ofta maritima. Han gick bort 1994 men hans alster i olja finns till stor del bevarade och ägs av dottern och sonen.

Längtan till Åland

Git Bock, Adrian Bock-Carlsson, Ben Bock och hans son Mathias Bock Agerman är alla bosatta i Sverige men har stugor i Lemland och tillbringar en stor del av fritiden på Åland.

– Jag och Ben har varsin fastighet på Ängesskär och våra barn har precis som vi en stor kärlek till den här platsen och till havet.

– Vi längtar ständigt till Åland, säger Adrian Bock-Carlsson.

De båda har inte målat så länge, ungefär tre-fyra år.

– Vi är ju inte etablerade på det sättet, utan vi målar för att det är roligt, säger de.

Adrian Bock-Carlsson säger att det för honom känns viktigt att få glädja andra med sin konst.

– En av mina tavlor hänger på ett boende i Linköping. Det var en av klienterna där som blev otroligt förtjust i en av mina tavlor så jag skänkte den till boendet. Det kändes bra att göra det, säger han.

De berättar att idén till att ställa ut fyra generationers konst på Pellas ursprungligen kom från Gits svägerska.

– Hon tyckte det skulle vara en bra idé. Vi tog kontakt med Freya Darby och Folke Engblom och de tittade på den konst vi hade och kom med önskemålet om att all konst som ställs ut här skulle vara anknuten till havet på något sätt, säger Git Bock.

Både Adrian och Git uttrycker en viss nervositet att ställa ut på Pellas.

– Vi ställer ju ut ett arv. Det är ett visst ansvar vi känner, man vill ju inte skämma ut släkten, säger Git Bock med ett skratt.

– I den här utställningen är det två av generationerna som inte lever längre. Jag tror morfar Yngve hade sagt: vad är det för jävla trams med en utställning, säger Adrian Bock-Carlsson.