Elvi Henriksson (f. Jansson) var en av de kvinnliga målare som tidigt kom med i Ålands konstförenings verksamhet på 1950-talet. Hon var äldsta barnet, född 1932, i en stor barnaskara på gården Åkerlunds i Svinö, Lumparland. Tidigt fick Elvi axla ett stort ansvar i familjen då modern dog efter en förlossning 1949. Bland syskonen fanns såväl Sixten ”Pop-Sixten” Jansson som Nanna Sjöström.
Elvi var redan som liten intresserad av att teckna och måla. Elvis syster Anita Aaltonen berättar att intresset för teckning och måleri tog fart då barnflickan Nancy kom till Åkerlunds. Hon tecknade och målade alltid med barnen. Konstnärsdrömmarna fick sedan näring av möten med såväl konstnären Tove Jansson som Ture Malmberg. Tove Jansson vistades en tid i Lumparland, där hon hyrt in sig i en bagarstuga hos Nordbergs i södra Svinö. Någon egentlig konstnärsutbildning kunde aldrig komma i fråga för Elvi, men de på den tiden populära korrespondentkurserna var utvecklande. Hon tog del i bland annat Hermods kurser.
När Ålands konstförening arrangerade sitt första målarläger i Eckerö 1953 var Elvi med. Anita berättar att det var där som Elvi träffade sin blivande make Henry Henriksson (1916-1972). Han var en amatörmålare från Jomala Kungsö – en av konstföreningens 13 stiftande medlemmar.
– Det var lite dåligt med maten på kursen så Henry lagade havregrynsgröt på sin laxbåt och bjöd Elvi och Gudrun Wennström, berättar Anita.
I början av 50-talet vistades Elvi också i Stockholm där hon arbetade på Karolinska sjukhuset. På ledig tid tog hon varje tillfälle i akt för konstnärlig förkovran. Elvi gick på croquiskurser vid Reybekiels konstskola och föreläsningar med bland andra Carlo Derkert.
Elvi Henriksson deltog sedan i många av Ålands konstföreningens aktiviteter. Möten med de gästande lärarna var fruktbara och hon tog starkt intryck av Lars Gunnar ”Nubben” Nordström och Åke Mattas. I de tidiga oljemålningarna ser man en ”kubistiserande” tendens.
När Elvi och Henry bildade familj fanns inte längre tid för ett aktivt konstnärskap vid sidan av arbetet för brödfödan. De fick tre barn; två söner och en dotter. Elvi och Henry hade ett litet småbruk, de satsade tidigt på stuguthyrning och efter att ha slutat med kor i slutet av 60-talet arbetade Elvi på Viking 2 och på Kompassbaren. Hon gick sedan en sysselsättningskurs på Godby hotell för att bli kokerska, arbetade i kallskänken vid Arkipelag och i köket vid såväl Trobergshemmet som De gamlas hem.
Hon ledde 1969 även en Medis-kurs i måleri på Berghyddan i Jomala. På 1970-talet återupptog Elvi målandet mer aktivt och hon deltog sedan åter i målarläger och konstresor. Akvarelltekniken blev på 1980-talet omhuldad av konstföreningen genom kursledare som Arne Fredriksson och Anders Wallin från Sverige, och Elvi förkovrade också sig i den tekniken vid sidan av oljemåleriet.
Förenkling var annars Elvis honnörsord i skapandet. Hon arbetade helst med stora penslar och sammanfattade motiven utan detaljer. Hon var dock road av ett anekdotiskt berättande och var inte främmande för att lägga in karaktärer och figurer i landskapsmålningarna.
Elvi Henriksson ställde flera gånger ut separat, bland annat på Galleri Fäktargubben och Skeppargården Pellas. Hon hade 1986 tillsammans med Gunhild Gustafsson en utställning på Ålands konstmuseum.
Personligen minns jag Elvi Henriksson som en god berättare, en färgstark och humoristisk person som hade nära till skrattet. Hon var välkomnande gentemot de yngre som kom med i Ålands konstförening och det var på dess sommarkurser jag blev bekant med henne. Då sommarlägret arrangerades på Kumlinge Björkö 1983 var det ont om logimöjligheter och Elvi och jag delade rum hos Sigrid på Andersas – något som väckte viss uppmärksamhet, men varken för mig eller för Elvi var det något märkvärdigt.
Jag minns även Elvi från konstföreningens resa till Provence 1982. Hon gladde sig storligen åt allt det nya som vi fick se och uppleva på denna bussresa. Hon hade inga problem med de nya motiven och landskapets annorlunda färgskala. I Saignon målade hon till exempel en gammal stadsportal – en målning som i dag finns i Önningebymuseets samling.
De mest lyckade målningarna i Elvi Henrikssons skapande härrör från 1950-talets andra hälft och 1960-talets början. De är ofta strama i sin komposition och mer sammanhållna än verken från hennes sena produktion. Elvi Henriksson avled 79 år gammal 2011. Förhoppningsvis sammanställs en utställning med hennes bästa verk någon gång i framtiden. Elvi Henriksson är representerad på Ålands konstmuseum och Önningebymuseet.
Text: Kjell Ekström
Fotnot: Konstverken är alla fotograferade av Kjell Ekström. De svartvita bildernas fotografer är okända.
