Den 24 februari 2022 satt Barbro Eriksson och broderade på ett tygstycke och lyssnade på nyheter, när hon hörde att Ryssland hade invaderat Ukraina.
– Jag kände att jag måste brodera datumet. Det var som att hela jag förändrades den dagen, säger hon.
Senare samma dag ville hon göra något mer. Hon tog fram en lapp och broderade dagens datum på den också. Sedan dess har hon fortsatt att brodera en lapp om dagen. De första 365 lapparna har hon fäst på ett gammalt linnelakan.
– Bokstäver och ord kan man böja. Siffror är så exakta. Men som konstnär kan jag böja på siffrorna också. Då får de former och när man sätter ihop dem blir de bilder för mig.
”Ett tidsdokument”
Alla datum ser olika ut och flera andra händelser under året finns också noterade på lakanet, till exempel Finlands ja till Nato och revolten i Iran.
– Det blir lite som ett tidsdokument.
Lakanet var Barbro Erikssons svärföräldrars bröllopslakan.
– De gifte sig 1940, under kriget, så det här lakanet har gått igenom ett krig.
– Hotet och kriget fanns nära dem. Men vad fanns i deras tankar? Vad sa de till sina barn när det var krig?
Efter att lakanet fyllts med ett helt års datum fortsatte Barbro Eriksson med projektet.
– Nu syr jag fast lapparna på ett örngott. Men det är inget vanligt örngott, utan för en stor kudde.
Texter
Barbro Eriksson avslutade i november utställningen ”Den andra huden” på Ålands kulturhistoriska museum. Nu planerar Ålands konstmuseum en separatutställning med hennes verk, nästa eller nästnästa år.
Det blir inte något retrospektivt, säger hon.
– Jag vill göra ett nytt ”statement”. Det känns jättekul.
Hon visar flera av broderierna som ska ingå i utställningen. Hon har bland annat broderat hela texten till sången ”Que Sera, Sera”, det som sker, det sker.
Sången, som var med i filmen ”Mannen som visste för mycket”, med Doris Day och James Stewart, vann en Oscar för bästa sång 1956. Samma år gick sovjetiska trupper till anfall efter protester i Ungern, säger hon.
På samma verk har hon broderat in sig själv som barn.
– Min gudfar Holger Stenius tog den här bilden när jag var liten, säger hon om förlagan till broderiet.
Ett annat broderi består av 70 meter enkelradig text ur boken ”Stygn” av Lenke Rothman.
– Hon var med i förintelsen och kom till Sverige efter kriget.
Hon utbildade sig till konstnär och arbetade också bland annat med textil.
– Hon var min vän.
Som runor
Händer är ett annat tema för utställningen. Människans händer, som en kontrast till artificiell intelligens (AI).
– Händerna är de största sensorer som hjärnan har. Och vad blir det själsligt om AI tar över? säger Barbro Eriksson.
Ett konstverk är prytt med massor av broderade händer, hennes egna.
– I vårt språk finns många uttryck som har med händerna att göra.
Barbro Eriksson har broderat flera sådana fraser, till exempel ”det är handgjort”, ”stå som handfallen”, ”på egen hand” och ”handen på hjärtat”.
De broderade texterna är skrivna med hennes egen skrivstil, som hon tror kommer att vara så gott som oläslig för dem som är barn i dag. Hon ser det som en form av runor, som en kod som måste knäckas.
– Bokstäverna blir en bild, precis som runor. Det är ett sätt att jobba som är roligt för mig.
Hon syr fast lappen med datumet 29/3 på örngottet.
Fortsätter du med detta tills kriget tagit slut?
– Det vet vi inte. Det här började med kriget, men det har lett till eftertanke. Det är ett porträtt av mig också. Andra mediterar eller går promenader, men jag gör det här. Så får se hur det slutar.
