Han hann inte sammanställa hela boken före sitt frånfälle, det gjorde sönerna Guy, Mårten och Ola Sundberg, tillsammans med Henrik Karlsson och Ålands Nautical Club, som med idogt arbete och med generöst stöd av bland annat Stiftelsen Hilda och Gustaf Eriksons minnesfond, Gustaf Adolf Eriksons minnesfond och Ålands kulturdelegation lyckades skapa ett centralt verk i segelsjöfartshistorieforskningen och ett magnum opus över Gustaf Eriksons livsverk.

Boken är enkelt uppbyggd, man kunde kalla den en katalog över Gustaf Eriksons samtliga segelfartyg. Men att använda ordet katalog känns futtigt. Göte Sundberg börjar boken med en kort introduktion över hur hans eget intresse för sjöfarten uppstod. Hans joviala och kännspaka sätt att tala lyser också igenom i hans skrivna ord: ”Jag ville väldigt gärna ut längs fotperten på en rå, eftersom jag såg att kompisen stannat invid masten långt under mig.”

Det stora forskningsarbete som lagts för att på detta klara sätt föra fram Eriksons livsverk kan inte nog betonas. Här finns allt från bildmaterial, sådant som för första gången ses i en bok, här finns fartygens historik liksom respektive fartygs reseregister, namnregister och en kronologi på respektive fartygs tid under Eriksons ägo. Källhänvisningarna är klara och tydliga. Att som läsare söka information om någon av fartygen har gjorts lättillgängligt, hamnar och segelturer finns dokumenterade i tabeller, något som varje fartygsentusiast och marinforskare kan dra nytta av.

Det underfundiga i Sundbergs bok är de små anekdoter som finns inbäddade i många av fartygens respektive historia. Här finns också delgivet delar av korrespondensen mellan befälen och Erikson, likaså personliga iakttagelser genom dagboks- och loggboksanteckningar. Här kan läsaren få en klarare och en mer personlig bild över hur livet var ombord, både i lugna och i stormiga vatten. Besluten och ansvaret befälet hade lyser starkt igenom de många brev som finns citerade i boken.

Göte Sundbergs bok ”Från Tjerimai till Moshulu, Gustaf Eriksons segelfartyg” bidrar med mycket viktig och sakkunnig information och verket borde vara en central del av varje sjöfartsentusiasts bibliotek. Eftersom verket är så omfattande och centralt för segelsjöfartshistorieforskningen hoppas jag att boken också kommer att översättas till bland annat engelska, så att den får en internationell spridning. Det kan inte nog betonas hur viktigt arbete Göte Sundberg gjort för den åländska sjöfartshistorien och kommande forskning.

Christian Juslin