Konstnärsduon iida-ssi bestående av åländska Iida Jonsson och Ssi Saarinen – tidigare Ida och Simon – är aktuella med konstprojektet Data Free Zone SWE/SÁPMI_1, som ser på hur ett två miljoner hektar stort område i Sverige osynliggörs av knapphändiga kartor, reduktiva beskrivningar och en total avsaknad av mobiltäckning.

Sedan tidigare i veckan har den första fasen av projektet, som duon refererar till som konstnärlig forskning i kartografi och dokumentation, gjorts tillgänglig på en hemsida som kommer att ligga uppe ett år, och i sommar ordnas en utställning på Konstmuséet i Norr i Kiruna, som kommissionerat projektet.

– Man kan säga att det handlar om hur konst kan angripa vedertagen kunskap och hur alternativ kartdesign kan vara en konstnärlig process, säger Ssi Saarinen.

Datafrihet osynliggör

Projektet handlar om ett område som ligger mellan sjöarna Gátterjarvi och Ikksjávrre i Norrbottens län och Sápmi, som på svenska brukar kallas Sameland. Området är ett av Europas största utan mobiltäckning, och kartorna över området avbildar det som en relativt orörd vildmark.

Detta är, enligt Ssi Saarinen och Iida Jonsson, ett felaktigt narrativ som har en skadlig inverkan för det folk som bor där. Då de inte syns framstår området som tomt, och fritt fram att utnyttja.

– Att området utgör en vit fläck för de allra flesta gör att det blir möjligt att osynliggöra eller mörklägga statens våld mot lokalbefolkningen där. Energibolaget Vattenfall har i samband med ett av sina projekt i området dränkt över tvåhundra kåtor, säger Iida Jonsson.

Titeln Data Free Zone är på en nivå en symbol för den typen av informationsvakuum, men på en annan nivå ser duon det som ett växande problem för regionen.

– Vi ser mobiltäckning i dag som en essentiell del av infrastrukturen. Att det saknas är som att man skulle sakna ett vägnät eller telefonlinjer. Det blir tydligt att området är negligerat inte bara genom underrepresentation utan också genom att man underlåtit att ge dem de här kommunikationsmöjligheterna, säger Ssi Saarinen.

– Och många kartografiska verktyg i dag baserar sig på den typen av realtidsdata som mobilteknologi genererar. Utgår vi från att den teknologiska utvecklingen fortsätter i samma riktning i framtiden ser vi att problemen det medför för regionen riskerar växa. Det är större än bara en metafor, säger Iida Jonsson.

En ny kartografi

Deras projekt har därför syftat till att ta fram och synliggöra lokal historia.

– Det blev ganska snabbt klart för oss att vi behöver ha en lokal person som kan hjälpa oss med forskningen och agera som ett membran mellan oss ålänningar och vad som i själva verket är ett förtryckt minoritetsfolk, så vi har samarbetat med den samiska researchern Victoria Harnesk från Jokkmokk. Hon har hjälpt oss inte bara med att ta fram datapunkter som vi har kunnat använda som ett informationsunderlag, utan också med att hålla ett öga på vilken typ av information som det är bättre för lokalbefolkningen att inte offentliggörs, säger Iida Jonsson.

Insamlingen har omfattat intervjuer, studier av bildsamlingar, historiska kartor och texter, domstolsförhandlingar och GPS-data. Därifrån har de skapat en ny kartografi, en alternativ representation.

– Det vi ser framför allt är lokal kunskap från ett av Europas allra äldsta folk, ett extremt detaljerat kartografiskt system som främst existerat muntligt och där lokalbefolkningen har namn för så gott som varje dal och varje bergstopp, säger hon.

Sommarens utställning kommer att bestå både av deras egna fotodokumentationer och videoverk, och av bilder de hittat i samlingar och arkiv och restaurerat digitalt. Utöver det ska de nya kartorna man skapat tryckas upp på papper och distribueras i den datafria zonen.

– Vi ska också skapa ett tillfälle att låta de boende i området berätta och rekonstruera sina upplevelser och sin lokalkultur, säger Ssi Saarinen.

Nätverk av sanningar

Konstnärlig forskning är en relativt ny företeelse som har sin grund i den akademiska forskningen och som strävar efter att få fram kunskap snarare än empirisk eller evidensbaserad information. Duon känner att det har gett dem en möjlighet att jobba med en komplex berättelse.

– Vetenskap behöver kunna testas empiriskt, medan vi kan arbeta med ett nätverk av olika sanningar. Det ger oss också en möjlighet att jobba tvärvetenskapligt, och fiktivt med våra datapunkter som underlag, säger Iida Jonsson.

– Vi kan unna oss att inte behöva bevisa att en representation står över en annan, utan vi kan inkludera motsägelserna. Så vi presenterar inte en generell sanning eller universell berättelse, utan individuella och subjektiva berättelser, säger Ssi Saarinen.

Det är duons första stora utställning sedan de båda tog sin magisterexamen i konst vid Sandberginstitutet i Nederländerna.

– Det är vårt steg in i den institutionella världen och vi är tacksamma över att få göra det i samarbete med en sådan gigant som Konstmuseet i Norr. Vi vill också rikta ett tack till dess kurator Hampus Bergander, för att jobba med honom har öppnat många dörrar, och till de ålänningar som lånade ut båtar till oss när vi åkte ut för att upptäcka de täckningsfria områdena i vår egen skärgård, säger Ssi Saarinen.