– Innan vi går in ska vi titta på utsidan. När jag besöker en kyrka börjar jag alltid med att gå runt den. Exteriören avslöjar massor som man inte ser inuti, säger Åsa Ringbom när vi möts i vårsolen utanför kyrkan.
En av de nyheter som hon presenterar i boken är att tornet är en kopia av gamla Åbo domkyrkas torn från 1400-talet. Den kyrkan raserades i Åbo brand 1827, men på avbildningar ser man tydligt samma fyra hörntureller, de små spetsiga tornhuvarna som omger torntaket, som här i Finström.
– Det är ett av flera tecken på Finströms kyrkas speciella förhållande till Åbo domkyrka och dess dominikanska ställning. Jag hävdar att vi bevisat att Finströms kyrka var en dominikansk kyrka.
Utgrävningar har visat att dagens stenkyrka föregicks av en betydligt mindre träkyrka från 1100-talet. Den äldsta stenkyrkan uppfördes under slutet av 1200-talet. Men den huvudsakliga ombyggnaden till dagens stora stenkyrka utfördes i mitten av 1400-talet.
– Tornet byggdes till runt 1467, berättar Åsa Ringbom som inte är speciellt imponerad av byggherrarna.
– De var inte kloka som byggde tornet ovanpå mittskeppets västligaste valv där det inte hade något stöd på egen grund. Så man blev tvungen att bygga till stöd. Det går att hitta sprickbildningar i fasaden.
Den som noga granskar den västra fasaden kan skönja konturerna av långhusets ursprungliga spetsiga gavel.
Gravfält
Landskapsarkeolog Matts Dreijers utgrävningar 1951 hittade urgamla gravar på platsen runt kyrkan.
– 2020 grävde vi upp gravarna igen och kunde då med dagens teknik datera dem till 1100-talet. Det sätter effektivt punkt för den gamla diskussionen att Åland skulle ha varit avfolkat från runt år 1.000 och 200 år framåt. Det har jag aldrig trott på.
En markskanning av de byggda vallgravsliknande dikena på kyrkans norra sida har avslöjat att det döljer sig ännu fler gamla gravar där.
Finströms kyrka är en av de få kyrkorna i hela Finland där den fönsterlösa nordfasaden bevarats intakt. Det går att se på det regelbundna stenmönstret där större stenar varvas med skift av låga rektangulära stenar.
– Norr betraktades som ondskans väderstreck. Man ville inte ha fönster som något kunde slippa in igenom. Och till en början var gravar här på kyrkans norra sida sällsynta.
Själavägare
Finström kyrka är helgad åt ärkeängeln S:t Mikael, även känd som själavägaren då det är han som väger de dödas själar på domedagen och bedömer vilka som ska släppas in i himmelriket. Han förekommer i ett rekordartat antal upprepningar i kyrkan.
Innertaket pryds av valv med pålimmade och ditmålade ribbor. I korets tak är de raka och prydliga ribborna enbart målade. Men ju längre nedför långhusvalvet man kommer desto mera framträder ribborna i relief, samtidigt som de blir allt snedare och alltmera fragmentariska.
– Det blir alltmer bisarrt ju längre västerut man kommer. Min tolkning är att man anlitade utländska experter som målade de första valven i koret, men när de sedan reste vidare gjorde ortsborna resten, säger Åsa Ringbom.
Kyrkans stora kalkmålningar, av bland annat kyrkofäderna i koret, tillkom under mitten av 1400-talet. De anses tillhöra Finlands förnämsta kalkmålningar. På sina ställen kan man se de inristade hjälplinjerna som troligen markerade rutor för målarens dagspass, så kallades ”giornate” på italienska, något som är karaktäristiskt för frescomåleri.
– Såvitt jag vet är dessa al fresco-målningar enastående i sitt slag i hela landet, säger Åsa Ringbom.
Rättvänd prinsessa
Runt hela kyrkan finns målningar i den så kallade credosviten, där enskilda apostlar med citat från trosbekännelsen har målats på murpelarnas ytor mot mittskeppet. Troligen har flera olika konstnärer varit i farten för stilarna skiljer sig åt.
Kyrkan innehåller även många fina träskulpturer. Här finns vad som anses var den bäst bevarade kopian av Bernt Notkes 1400-talsskulptur ”S:t Göran och draken” i Storkyrkan i Stockholm. I Finströms kyrka är S:t Göran ett nästan lika viktigt helgon som S:t Mikael.
– På kopian här kan vi se att man i Stockholm senare rekonstruerade skulpturgruppen fel. Här i Finström har prinsessan ryggen vänd mot draken medan hon i Storkyrkan är vänd mot odjuret. Att kopian är korrekt kan vi se på monteringshålet, säger Åsa Ringbom.
Smärtomannens hemlighet
En annan nyhet som hon lyfter fram i boken är hemligheten bakom den så kallade ”Smärtomannen”, en skulptur av den plågade Kristus med blödande sår och törnekrona. Vänder man på skulpturen hittar man ett hål i dess rygg.
– Det finns en liknande skulptur i Åbo domkyrka och i dess rygghål sitter en krok. Jag tror att skulpturerna användes under kyrkospelen för att illustrera Kristi himmelsfärd. Man fäste en lina i ryggkroken och lät sedan Jesus sväva upp i luften och försvinna genom ett hål i takvalven.
Det finns visserligen inget takhål i Finströms kyrka men den märkliga lilla dörren högt upp på norra väggen som leder till sakristians vind kan ha fungerat som öppningen uppåt.
– Det är åtminstone min teori, säger Åsa Ringbom.
Sångbok med anor
Ännu ett belägg för kyrkans dominikanska koppling är den liturgiska sångbok, ett seqventionarium, som man tror att kyrkans första omnämnda kyrkoherde Sigurd av Finnaström lät beställa från Paris på 1320-talet. Bland totalt 17 mer eller mindre välbevarade sekvenser fanns endast en intakt, ”Laus Erumpat ex affectu” tillägnad kyrkans skyddshelgon Mikael. I övrigt var texterna i samlingen huvudsakligen dominikanska.
– Ett säkert tecken på det dominikanska finner vi också i en kalkmålning föreställande Petrus Martyren. Enligt dominikanernas ordensregel måste varje dominikansk kyrka ha en bild av Petrus Martyren. Hela Finland var dominikanskt, men Petrus Martyren återfinns enbart i Finström. Härmed framstår Finströms kyrka som den främsta förespråkaren för det dominikanska på Åland, säger Åsa Ringbom bestämt.
De medeltida sekvenserna räddades mirakulöst till eftervärlden då de pergament de nedtecknats på efter reformationen användes till att anteckna räkenskaper på, i Kastelholm.
Vi har nu tillbringat drygt en och en halv timme i kyrkan, men det känns som en kvart. Åsa Ringbom har hunnit nämna bara en bråkdel av all kunskap som hennes bok innehåller. Entusiasmen och den hängivna pedagogens folkbildarlust formligen lyser om henne.
– Vid det här laget har jag besökt kyrkan säkert tusen gånger. Och jag upptäcker fortfarande nya saker varje gång. Jo, man kan nog lugnt säga att jag har ett särskilt förhållande till Finström kyrka.
