Innan konferencier Petronella Wester officiellt fick öppna årets Solveiggala tog Annie Lahti och Stefan Gustafson scenen.

– There's no business like showbusiness, nynnade Annie Lahti.

Efter ett kort argument i formen av en teaterdialog enades de om att stjäla showen.

– Tänk vad kul att få vara den som stjäl showen, sade Stefan Gustafson, innan de tillsammans sjöng låten Showstopper, avbrutna av ett dansnummer av Dunderdansarna som återkallade Broadway på en scen där bakgrunden under belysningen glittrade i guld och rött.

När Petronella Wester tog över var det först från en av salens balkonger i skenet av en ensam spotlight.

– Här uppe har Solveig stått, och här har jag också velat stå en dag och se ner på en publik, sade hon.

Varierat program

Programmet var varierande, med åtta musikuppträdanden som omfattade musikteater, indieballader och åländsk rap.

Kören Sound of Musicals från Ålands musikinstitut framförde Tuks Sengangas ”525.600 Minutes”, och den hemlighetsfulle balaklavaklädde rapparen Durak rappade om restauranger på Åland i låten ”Liftarens Guide till Glada Laxen”.

Efter det bjöds publiken in att kollektivt minnas Solveig Eriksson, född Reinholdt i Nederländerna och dotter till en operasångare, som är den i vars minne priset och galan är instiftade. Hon kom till Åland 1935 för att jobba som engelskalärare, gifte sig med Edgar Eriksson, och blev snart en integral del och drivande kraft i teaterlivet i Mariehamn.

I en filmpresentation och bildspel berättas hur hon under sin tid i teaterföreningen satte upp produktioner och själv översatte manusen till svenska, men inte heller drog sig för att hjälpa till att städa upp efteråt. Solveig Eriksson var teaterföreningens ordförande från 1956 till 1988. Hon dog år 1999, och priset har delats ut sedan 2003.

– Tror man på spöken och andar ska man söka sig till teaterhus, för här har det verkligen laddats upp energi och spänning i väggarna genom åren, sade Alfons Röblom, som var den som delade ut kvällens första pris, och som berättade att han själv fick sin början inom föreningen som biljettrivare vid uppsättningarna.

– Jag träffade Solveig då, men vi interagerade inte mer än att vi tog i hand och jag bugade. Man gjorde det inför Solveig, sade han.

Prisade mod och drivkraft

Kvällens första pris gick till danslärarinnan Erika Dunder.

– En stark lysande stjärna och en stark ledare som jobbar hårt för att unga ska känna en delaktighet i kulturlivet på Åland, löd motiveringen. Erika Dunder, som stått bakom kulisserna och pratat med dansarna innan utdelningen, var tagen.

– Det här kom oväntat och det värmer något otroligt. Jag delar det här priset med min mamma, sade hon till publikens applåder.

Därefter tog Teater Ofelia, bestående av Niklas Lantz och Ylva Hagmark-Cooper till scenen, med ett framträdande av två av Vladimir Vysotskijs texter som suddade till gränserna mellan sång, högläsning, teater och dans.

Årets ungdomspris – ett stipendium på 500 euro som tillfaller någon som utbildar sig inom scenkonsterna – gick till Filippa Enroos, som studerar till musikalartist vid Performing arts-skolan i Göteborg. Priset delades ut av skådespelaren Jon Henriksen, som nyligen kunde ses i rollen som Carl Björkman i Ålandskungen.

– Att studera teater kan vara motigt och fruktansvärt. Men det kan också vara fantastiskt och utvecklande, och att välja scenkonsten kräver ett visst mod. Det här priset går till en skådespelerska som redan gått igenom flera utbildningar och som fortsätter förkovra sig genom kurser och projekt, och genom att delta i produktioner, och som jag hoppas att inspirerar fler att göra det samma, sade han.

– När man står i danssalen eller sångrummet och repar in något kan det ibland kännas svårt, som att det man håller på med aldrig kommer att gå, så det betyder mycket att få den här sortens uppmuntran, sade Filippa Enroos, som var den som skulle stå för nästa uppträdande. Utan att lämna scenen emellan eller att till synes alls ha blivit distraherad framförde hon Anne Hathaway's ”I Dreamed a Dream”.

Komedi och extrapris

Före det sista priset skulle delas ut spelade Staffan Lindström, även känd som Bromander, sina låtar ”Elvira Madrigan” och ”Fritt Fall” ensam, med akustisk gitarr och munspel, varefter Jan-Erik ”Janke” Berglund tog scenen.

– Man borde förbjuda den där sista ångestkvarten innan man ska upp på scen, för när man väl står där går ju allt ändå bra, sade han, innan han läste upp motiveringen.

– Med sin scennärvaro inom teater, sång och dans lyser hon som en pärla upp teaterscenen, och har även utanför uppsättningarna ett stort engagemang och ett mod att ta på sig sådant hon egentligen inte vågar. Priset går till Annie Lahti!

Annie Lahti använde sitt tacktal till att å styrelsens vägnar tacka publiken för att de kommit. Efter det bjöd Matts Stenlund på ett stand-upnummer på klingande åländska.

– I Stockholm har de komediklubbar där komiker som Måns Möller provar sina skämt innan de kommer med i deras shower. Här i stadshusets teatersal brukar komiker som Tage Silander och Barbro Sundback prova sina skämt innan de blir verklighet, som farthindren på Ålandsvägen.

Till sist utlyste Petronella Wester att det fanns ett fjärde pris, och att det var den Solveig-statyett som under hela kvällen stått på ett podium på scenen.

– Detta pris går till de som sade ifrån när ingen annan vågade, och som slog ett slag för att göra Ålands teatervärld säkrare, nämligen de 34 kvinnor som skrev under uppropet kring Teater Alandica, sade hon, och möttes av applåder.

Innan kvällen var över fick publiken ännu ett nummer av Durak och ett ABBA-medley med gästspel av Dunderdansarna, och efter det blev bankettsalen ett dansgolv när bandet O'Really tog över och bjöd på irländsk folkmusik.