Multikonstnären Alejandra Sanchez värdesätter ärlighet och transparens i sitt skapande. 

– Många lider av avundsjuka för att vi hela tiden får se fantastiska skapelser på sociala medier. Men det som visas är inte hela sanningen, det ligger mycket arbete och frustration bakom ett färdigt verk. För mig är tänkandet och hur idéerna utvecklas under processens gång viktigt, säger hon. 

Alejandra Sanchez ser sig inte som en målinriktad konstnär. I stället vill hon prova på många olika tekniker och material. På Ålands folkhögskola, där hon studerar sitt andra år, har hon varit i alla verkstäder. 

I ateljén har hon samlat sina alster som utgörs av allt från tavlor i alkoholink och färgpennor, målningar i kaffe och te, kol och akryl-målningar och textiltryck. 

– Jag känner ingen rädsla att göra fel och jag använder alla möjliga tekniker. Jag vill inte bara visa upp sådant som är färdigt och sådant som folk gillar. För mig handlar konst om att kunna uttrycka också sådant som är obekvämt, säger hon.

Kulturellt kafé i skärgårdsmiljö

Folkhögskolan utgör en tid och en plats för henne att fokusera på sitt skapande, men Alejandra Sanchez konstnärliga erfarenhet sträcker sig långt tillbaka. När hon var liten tyckte hon om att måla, sjunga och spela fiol. Som vuxen flyttade hon till Spanien där hon studerade arkitektur, inredning och grafisk design. I Granada träffade hon Ålandsbördiga Christa Sundberg och fick på så sätt upp ögonen för Åland där hon bott de senaste sju åren. 

– Åland ger mig ro och plats för att skapa, säger hon. 

I framtiden vill hon bygga upp en plats för skapande på Vårdö. I närheten av det tänkta bostadshuset, som Alejandra Sanchez själv har designat, ska hon och maken Pär Löthman bygga ateljé och colombianskt kafé under en geodetisk kupol. 

– Jag vill att det ska vara en kulturell knutpunkt i skärgården, kanske en plats där man kan ordna kurser och föreläsningar. 

Hon promenerar ut från sin ateljé på folkhögskolan medan hon pratar om sina drömmar för livet i skärgården där hon hoppas att konsten, caféet och arbetet som grafisk designer ska få uppta hennes tid. 

– Jag vill illustrera fler böcker, det var så roligt att göra omslaget till ”Frihamn” (av Leo Löthman, reds. anm.), säger hon och håller upp dörren till keramikverkstaden. 

Där ligger ett flertal koppliknande skulpturer och tallrikar uppställda på bänken. Några är oglaserade och två av dem trasiga. Hon sträcker fram en glaserad mugg där örat har tagit formen av ett böjt människoben och pekar på den något fläckade glaseringen:

– Här har jag satt glasyren under vattenkranen. Jag älskar att jobba med lera.

Vill måla Katrina

Lerskulpturerna är del av en utställning hon ska sätta upp för deltagarna på folkhögskolan i skolans matsal. 

– Jag funderade över hur cirkusen görs uttrycksfull i svartvitt genom kurvor och linjer utifrån Charlie Chaplins film ”The Circus”.

Till några av verken ser hon ut att ha inspirerats av clownens dräkt, till andra av akrobatens krumbukter. Hon tar upp sin surfplatta och visar skisser och typografiska element, som även de ska finnas med i utställningen tillsammans med material som fallit bort eller gått sönder under processens gång. 

– Jag vill inte gömma någonting. Jag vill att man ska kunna se en utställning och förstå någonting om hur människan tänker. 

Förra vintern deltog Alejandra Sanchez i Nordens institut på Ålands grupputställning ”Välkommen hem – vi möts på mitten”. Inför nästa utställning funderar hon på att tematisera Sally Salminens romanfigur Katrina. 

– Jag har målat en pastelltavla av ”min Katrina” och funderar på att fortsätta arbeta med henne. 

Alejandra Sanchez tar upp sin surfplatta igen och visar en målning som föreställer romanens kapten Nordqvist och en ko vars skugga har formen av en kvinna. Hon pekar på skuggan och säger:

– Det här föreställer Katrina. Hon hade fått pengar av kapten Nordqvist för att köpa en ny ko, men ville inte ta emot dem. I stället tjänade hon in sina egna pengar. Jag tycker om det, hur hon klarade sig själv i skärgården.