Lagtinget debatterade i går landskapsregeringens (LR) förslag till ny skyddshemslag. Enligt förslaget skulle ansvaret för skyddshemmen övergå från landskapet till Kommunernas socialtjänst (KST).

KST har i ett tidigare utlåtande till LR framfört att man är emot förslaget. Man anser att det är viktigt att ansvaret för skyddshemstjänster är på samma nivå som i Finland, där ansvaret ligger på staten. LR har i dag det övergripande ansvaret för att motarbeta våld i nära relationer, och skyddshemmen är en del i detta, menar KST.

Förbundet åtar sig producentansvaret, men under förutsättning att det finansieras av landskapet. ”Finansieringsansvaret kan inte vara beroende av anslag” framhåller man, och påpekar att skyddshemmets personal även har andra arbetsuppgifter. Om den flexibiliteten försvann skulle kostnaderna öka. ”KST:s bedömning är att det skulle vara svårt att hålla kontinuitet i en arbetsgrupp enbart för skyddshemmet då beläggningen varierar över tid”.

Bilda en trojka

Runar Karlsson (C) är ordförande i förbundsstyrelsen. Om lagförslaget går igenom måste KST bilda en trojka tillsammans med andra myndigheter som berörs, det vill säga polisen och Ålands hälso- och sjukvård.

– Problemet är att KST inte har någon makt över polisen eller ÅHS.

Han säger att runt omkring oss är det staterna som har ansvaret för skyddshemmen just eftersom arbetet inkluderar flera myndigheter.

– Sedan ska var och en göra sitt.

Kan det inte finnas en viss logik i att KST tar över ansvaret eftersom ni handhar annan social service?

– Visst finns det en logik i det, men vi förfogar inte över polis och ÅHS.

– Vi undantar oss absolut inte ansvaret, men i så fall behöver vi mer resurser att bygga upp en enhet kring det här.

Vill se mer engagemang

Själv anser Runar Karlsson att våld i nära relationer är ett av de största problemen i vårt samhälle – och han efterlyser mer engagemang från politiskt håll. Han skulle önska att man såg över lagstiftningen så att en rättsprocess kan fortgå även om (oftast) kvinnan till exempel tar tillbaka en anmälan.

– Men det är antagligen inte åländsk behörighet och något som riksdagsmannen behöver fundera på.

– Sen måste man se till att det finns skyddshemsplatser – och det finns väl – men allt börjar i skolorna, att man förklarar människors lika värde.