Danuta Wasserman är professor i psykiatri och suicidologi vid Karolinska institutet i Stockholm. Hon säger att i de nordiska länderna pratar man inte om självmordsmetoder med patienterna. Möjligen kan man göra det i länder där assisterat medicinskt självmord är lagligt, och då i syfte att skriva ut medicin till patienten.

Hon vill inte uttala sig om det enskilda fallet eftersom hon inte har hela bilden, men säger efter att Ålandstidningen redogjort för samtalet och självmordsmetoden:

– Jag har inte hört talas om att man gör så här i Sverige när man behandlar en självmordsnära person.

Dock anser Danuta Wasserman att förklaringen som läkaren gett – att hen pratade om självmordsmetoden i avskräckande syfte – låter rimlig.

– Läkaren hade ett syfte med det, att avråda.

Finns alltid en risk

Sannolikt kände läkaren patienten, säger hon, och bedömde att det inte återstod något annat alternativ än en konfrontation.

Finns det inte en risk med ett sådant uttalande, att det missuppfattas?

– Det finns alltid en risk, inte bara i den här situationen utan i alla situationer. Det är inte ovanligt att patienterna missförstår vad man säger, även inom den somatiska vården. Allt måste ses i sin kontext. Min tanke är att läkaren måste ha känt till denna patient sedan tidigare och gjort bedömningen att det som hen gjorde var i syfte att avmotivera patienten.

Polisen ska ta ställning till om brott begåtts. Men även om det visar sig att uttalandet inte var brottsligt, hur är det med den moraliska aspekten?

– Man kan inte sätta några moraliska aspekter på det i och med att det är taget ur sin kontext. Vi vet inte heller hur det första samtalet leddes.

– Jag förstår att det här var ett uppföljningssamtal, och de skulle sannolikt ha haft fler. Det är oerhört svåra samtal. Den här lilla biten är tagen ur en hel timmes samtal, vilket betyder att läkaren ägnade mycket tid åt att lyssna på patienten och förklara olika saker.