Micke Skarén i Finholma, Föglö, skulle koka kaffe när han tittade ut genom fönstret och fick syn på något som låg på gräsmattan. Det påminde lite om en påse. Först tänkte han att det var katten.
– Men det var lite för ljust, säger han.
Eftersom det som låg på gräsmattan var alldeles stilla drack han sitt kaffe innan han gick och hämtade kikaren och såg att det liknade en säl.
– Jag gick ut på terrassen och när dörren slog igen tittade den upp. Då såg jag att den levde.
Bar den i ett täcke
Micke Skarén gick och hämtade sin far Tage Skarén. Sälkuten fräste åt dem, men när de fick den att krypa upp på ett gammalt täcke låg den sedan tyst medan de bar den.
– Vi bar ner den till sjön på den västra sidan, säger Micke Skarén.
Han tror att sälen kan ha tagit sig upp på land på den östra sidan. Vid den stranden är vattnet öppet eftersom ett dräneringsrör leder ut varmare vatten från åkrarna där. Längre ut ligger isen fortfarande.
Simmade i väg
När Micke och Tage Skarén släppte ner sälkuten i vattnet simmade den i väg. De såg den dyka upp vid ytan ett par gånger.
– Den verkade trivas i sitt rätta element.
Brukar ni se säl hos er?
– Nej, det var många år sedan jag såg en säl.
Då var det dessutom flera kilometer bort, säger han.
Så det här var en ovanlig händelse?
– Ja, verkligen.