Efter att Ålandstidningen i oktober i flera artiklar lyft problematiken med att hitta adekvat vård för äldre personer som lider av psykisk ohälsa kallade social- och hälsovårdsminister Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) till ett samrådsmöte med de berörda parterna.

Mötet hölls i tisdags i lagtingets auditorium, och ett femtiotal politiker, tjänstemän och vårdanställda samlades för att först diskutera bristen på vårdpersonal och det ökande behovet av äldreomsorg, och sedan behovet av psykogeriatrisk vård. Annette Holmberg-Jansson inledde mötet med att berätta att elva av de åländska kommunerna i dag har en brist på närvårdare inom äldreomsorgen.

Susanne Broman, Cindi Portin och Ylva Lindström från sjukvårdsbyrån har gjort en kartläggning över lagstiftningen kring vilken behörighet vårdpersonalen behöver ha, med slutsatsen att en del arbetsuppgifter som i dag sköts av närvårdare och sjukskötare skulle kunna delegeras till personal med mindre utbildning.

Ny yrkesgrupp bildas

Efter det gav Bodil Regård, Erika Eriksson och Petra Frantzén-Holmberg från yrkesgymnasiet en presentation kring hur utbildningen av närvårdare fungerar.

Därpå utlystes att yrkesgymnasiet på uppdrag av landskapsregeringen under hösten 2023 inleder en ny ettårig utbildning, som omfattar 60 studiepoäng och där den studerande efter examen får titeln omsorgsassistent.

– Det är ingen yrkesexamen utan en delexamen. Omsorgsassistenter blir en ny yrkesgrupp som ska fungera som hjälp till närvårdare. Vill man senare vidareutbilda sig till närvårdare har man studiepoängen till godo, sade Petra Frantzén-Holmberg.

Yrkesgymnasiet planerar till hösten 2023 även en tilläggskurs i vård av personer med kognitiv svikt, riktad till utbildade närvårdare, som ska öka kompetensen för att bemöta klienter med någon typ av kognitiv störning.

En debatt kring hur tillgången till vårdpersonal kan tryggas följde. Sedan 2017 har 208 närvårdare utexaminerats, och under 2023 förväntas ytterligare 33 ta sin examen. Petra Frantzén-Holmberg sade att av de utexaminerade närvårdarna är det många yngre som väljer att jobba utanför Åland.

För att vidare lösa kommunernas behov av högutbildad vårdpersonal föreslogs att kommunerna gemensamt kunde anställa ett antal vårdare, gärna med behörighet att medicinera, som kunde rycka in och vikariera eller hoppa in där och när det finns behov.

Ingen självklar lösning

I diskussionen kring den psykogeriatriska vårdens framtid gick åsikterna isär kring om ett särskilt boende borde instiftas, eller om den grupp klienter som både behöver geriatrisk vård och psykisk vård kunde tas om hand på befintliga vårdplatser i kommunerna.

– Vi måste riva murarna mellan kommunerna och landskapet för klienternas bästa. Vi har mellan 15 och 20 klienter på Åland som behöver institutionsvård och det borde ligga under ÅHS, då de ändå ofta behöver föras dit för att få vård. Landskapet borde överföra det på sig, och det kunde man göra relativt enkelt, sade Runar Karlsson (C), styrelseordförande för Oasen.

Hälso- och sjukvårdsdirektör Jeanette Pajunen menade att problemet är mer komplext än att inrätta en institution, och att man inte kan dra ett likhetstecken mellan äldre med psykiska sjukdomar och klienter med demens och beteendestörningar.

– Psykiatrin arbetar inte på det sättet längre. ÅHS kan stå för kortvarig vård, men ingen ska bo på en institution. Det här är beteendestörningar som man kan komma åt med rätt sorts vård och service. Det som behövs är mindre boenden med hög bemanning och rätt kompetens, och boendeplatser som kan anpassas så att klienter kan få så mycket eller lite stimuli de behöver i stunden, och så att andra klientgrupper är trygga, sade hon.

Stadens äldreomsorgschef Evelina Grandell-Rosenlund sade att en ny boendeform behövs, då man i Mariehamn i dag har ett antal utåtagerande patienter som orsakat sådana problem på boendet att ny personal väljer att inte stanna, och att övriga boende är rädda. Som Ålandstidningen tidigare rapporterat har ett vaktbolag anlitats för att på kort varsel kunna rycka in vid behov.

– Vi behöver i vilket fall ha mer sjukvårds- och medicinresurser, och bättre överlämningar och informationsunderlag när nya klienter kommer till oss, sade hon.

Också representanter för andra boenden vittnade om att patienter i behov av psykiatrisk vård irriterar och skrämmer övriga klienter.

Oasen leder grupp

Sirpa Mankinen, klinikchef vid ÅHS psykiatriska avdelning, sade att det inte finns en enskild åtgärd som kan lösa hela problemet, men att en ny boendeform behövs.

– Man måste kunna få vård och medicinering där man bor. Vi märker att klienterna inte mår bra av att föras till ÅHS för vård. Det vi ser att hjälper är en utbildad personal som vet hur de ska bemöta patienter, i kombination med en lågstimuliomgivning, sade hon.

Som svar på en fråga från Magdalena Häger från högskolan tillade Sirpa Mankinen att psykiatriska avdelningen vid flera tillfällen ordnat utbildningar för kommunernas representanter, men att ingen deltagit i dem.

– Men helt praktiskt vill jag att ni som behöver mer hjälp från psykiatrin hör av sig, så kan jag se vad vi kan erbjuda tills det att ett vettigt boende finns, sade Sirpa Mankinen.

Mötet avslutades med att Annette Holmberg-Jansson efterlyste att en grupp skulle bildas för att diskutera frågan vidare.

Stefan Simonsen, vikarierande förbundsdirektör vid Oasen, anmälde sitt intresse.

– Vi är villiga att vara med i en sådan grupp, och dessutom har vi tillgång till en stor tomt i Jomala, sade han.

Efter en stund anmälde Evelina Grandell-Rosenlund att också Mariehamn ville delta, varpå också representanter för ÅHS och KST, Föglö, Eckerö, Geta, Saltvik, Hammarland, Finström, Lemland, Lumparland och Jomala anmälde sig. Uppgiften att kalla till det första mötet föll på Oasen.