Docent Kenneth Gustavsson avslutar här sin serie om hur Åland påverkades under vinterkrigets dramatiska månader.
Klicka här för att läsa alla delar i serien. 
Vid frontenUnder de sista krigsdagarna försämrades läget ytterligare. De ryska spjutspetsarna nådde in i Viborgs förstäder, och hårda strider utkämpades om Batteribacken söder om stadskärnan. Öster om staden skedde genombrott även vid Tali, och längre österut lyckades ryssarna ta sig över Vuoksen och besätta den norra stranden. Under tisdagen stod det klart att ett totalt sammanbrott bara var några dagar bort. Följande natt kom dock meddelande om att fientligheterna skulle upphöra klockan 11 på onsdagen. Artilleribeskjutning och förnyade anfall pågick in i det sista, men när vapenvilan inleddes var Viborg fortfarande i egna händer. Vid en liten ceremoni inne på slottets borggård halades klockan 15.30 den finska flaggan för sista gången, där den hängt sedan krigsutbrottet. De sista försvararna marscherade ut fredag förmiddag, och överlämnade staden till ryssarna. 
FredsavtaletDe finländska förhandlarna i Moskva fick under måndagen fullmakt att fortsätta, trots de synnerligen hårda villkoren. Tisdag kväll hölls två möten i Kreml, där Molotov presenterade det slutliga avtalet. Trots försök in i det sista att få till lättnader gick utrikeskommissarien bara med på några smärre tekniska justeringar, varpå det ryskspråkiga exemplaret undertecknades klockan 02 natten mot onsdagen. Texten översattes och godkändes, varpå motsvarande finsk- och svenskspråkiga exemplar undertecknades klockan 12 samma dag (13 mars). Fördraget innebär att Finland överlämnar Karelska näset, Ladogakarelen, utöarna i Finska viken, Sallaområdet och Fiskarhalvön. Därtill arrenderar man på 30 år ut Hangö udd med tillhörande öar som rysk flottbas. Det enda positiva är att Finland återfår Petsamoområdet med ishavshamnen i Linhammar, om än med vissa militära begränsningar. De avträdda/arrenderade områdena skall utrymmas inom tio dagar, vilket innebär att omkring 450.000 personer på kortast möjliga tid nu skall omplaceras till det inre av landet, och beredas bostäder, utkomstmöjligheter och nytt liv.     
På ÅlandI tisdags utfärdades en ny desantförsvarsplan för Åland (nr 4), omfattande 18 försvarsområden där hemvärnets olika enheter ges huvudrollen, i samverkan med kustartilleriet och bevakningsorganen. Trots fred tas planen nu i bruk, och order har kommit om att verksamheten fortsätter som tidigare – men inriktningen ändras till att bli aktiv neutralitetsbevakning. Detsamma gäller luftbevakningen, som likaså fortsätter med full beredskap. Där kommer man inom någon vecka att starta kurser för kvinnliga luftbevakare, som skall ersätta det manskap som behövs på annat håll. Redan i måndags anmälde sig dock de första lottorna, Ulla Ginlund och Borghild Lindholm, för tjänstgöring vid Luftcentralen i Ingby. Senare samma dag anlände ytterligare fem lottor. De har nu genomgått de första lektionerna i tjänsten vid centralen, där man samordnar flygobservationer från stationer runtom Åland och vid behov utfärdar larm om risk för luftangrepp.  Trots vapenvila och fred noterades i onsdags klockan 16.40 ett ryskt fyrmotorigt bombplan av typ TB-3 som på 3.000 m höjd flög rakt söderut över Eckerö. Alarm gavs i Mariehamn, men det förmodas att planet var ute på fotospaningsuppdrag. Även om ingen har dödats i strid på Åland under detta krig (till skillnad mot läget på Ålands hav), har några ändå fått sätta livet till i samband med tjänstgöring här. Den senaste är 41-årige reservisten Emil Aalto från Pargas, som senaste söndag (10.3) skadades svårt när man lossade materiel från s/s Baltic i Västra hamnen. Aalto fördes till stadens sjukhus, men avled några timmar senare utan att ha återfått medvetandet. 
Fortsatt uppbyggnadÄven på Åland ledde den plötsliga freden till både förvåning och förstämning, vilket inte minst beror på att de officiella kommunikéerna överdrivit framgångarna och undanhållit motgångarna. Alla är givetvis glada för att kriget är över, men det faktum att landet förlorat stora delar av sitt territorium har kommit som en chock. Ingen vet hur länge freden varar, våra öar är i ett utsatt läge och på kontinenten pågår kriget fortfarande. I fredsavtalet sägs heller ingenting om Åland, och det formella krigstillståndet kvarstår. Med tanke på framtida svårigheter planeras från finländsk sida därför en kraftig remilitarisering av landskapet, där de tillfälliga kustbatterierna skall byggas ut till permanenta kustfort med starka betonganläggningar. I torsdags slöt Sjöstridskraftern sålunda avtal med svenska företaget Skånska Cementgjuteriet om hjälp. På Enskär och Heligman utanför Eckerö skall man bygga två pjäsställningar för tunga kanoner, två tunnlar och ett eldledningstorn. På Kökar handlar det om fyra pjäsställningar, en tunnel, en bunker och ett eldledningstorn. Inom de närmaste veckorna kommer svenskarna att till vardera platsen sända några ingenjörer, ett 30-tal specialistarbetare, samt fullständig maskinpark. På övriga platser, Herrön, Nyhamn och Hammarudda, kommer förbättringsarbeten att utföras med egna krafter och med hjälp av lokala arbetspliktiga. Därtill kommer även ett motsvarande kustfort att anläggas på Tellholm. Troligen kommer cykelbataljonen PPP 8 (som sändes iväg men inte hann fram till fronten) att återkallas till Åland för att delta i neutralitetsvakten.   
Kenneth Gustavsson
 

Ålandstidningen