Vid frontenEfter tio dagar av förberedande anfall inledde ryssarna söndag morgon (11.2) den sedan länge fruktade generaloffensiven på Karelska näset, med närmare 600.000 man och total överlägsenhet i artilleri, stridsvagnar och flygstyrkor. Tyngdpunkten är Huvudförsvarslinjen (”Mannerheimlinjen”) som med bunkerområdena vid Summa och Lähde spärrar vägen mot Viborg. Försvaret å sin sida är utmattat och lider brist på reservmanskap, pansarvärnsvapen och ammunition. Efter en våldsam artillerikoncentration lyckades ryssarna redan första dagen bryta igenom vid Lähde, spränga betongbunkrarna med besättning, samt under de följande dagarna driva en kil flera kilometer in i försvarets område. I torsdags (15.2) var läget så allvarligt att Mannerheim gav order om att helt överge den västra delen av linjen, och koncentrera försvaret till den betydligt svagare Mellanställningen, halvvägs mot Viborg.     Viktiga försök har dock gjorts för att få diplomatisk kontakt med den ryska ledningen, särskilt som Moskva överraskande meddelat att man är beredd att förhandla med regeringen Ryti-Tanner. Förra måndagen (5.2) hade därför utrikesminister Tanner ett hemligt första möte med sändebudet Aleksandra Kollontaj i Stockholm. Det ryska huvudkravet för vapenvila är dock fortfarande en flottbas på Hangö udd. 
På ÅlandFörra onsdagen (8.2) gavs order om att indela Åland i 16 desantförsvarsområden (dt-områden) för att bekämpa eventuella luftlandsatta fiendestyrkor (”luftdesanter”). Ett av dessa är Föglö dt-område, som den 14.2 inlämnade sin försvarsplan. Där framgår att de egna styrkorna utgörs av dels Föglö hemvärnsavdelning om 1 officer och 50 man, med 1 gammalt maskingevär och 61 mausergevär. Dels manskapet från bevakningsfartyget Tiira vid Storklubb, omfattande 3 officerare och 46 man, med 3 maskingevär, 14 mausergevär och ett antal pistoler. En möjlig sista reserv utgör även Suomen Joutsen och ubåten Iku-Tursu vid Flisö, med ytterligare manskap och vapen. Fem maskingevärsnästen byggs vid den nordvästra kusten, och ständig bevakning hålls från luftbevakningstornen i Degerby och Stentorpa. För transporter vid alarm finns tillgång till en personbil, samt tre hästar i Flisö och sex i Degerby. För sårade har en kombinerad uppsamlings- och förbandsplats inrättats i Degerby skola, där det finns tillräckligt med förbandsmaterial. I händelse av en tvingande reträtt där området måste överlåtas till fienden, kommer åtta man från Tiira att i samverkan med befolkningsskyddet spränga varvet och förråden i Degerby och de där upplagda VMV-båtarna – och därefter tända eld på byn. Tillräckliga mängder sprängämnen och andra behövliga medel finns tillgängliga.    
Till havsDet förvärrade isläget påverkar i allt högre grad konvojtrafiken över Ålands hav, där numer endast de tre kraftigaste isbrytarna kan assistera, vilket medfört att konvojerna går i stort sett bara var fjärde dag. I skärgården, där de svagare isbrytarna arbetar, tar sträckan Åbo-Mariehamn 1,5-2 dygn i anspråk, detta eftersom issörjan i farleden är över 1 meter tjock och handelsfartygen därför måste bogseras. Då det dagtid är ständig risk för bombanfall, försöker man så långt möjligt bara gå nattetid. Under innevarande period har dock inga fartyg angripits i den åländska skärgården, däremot flera i Åboland. Särskilt kan nämnas svenska s/s Virgo, som förra tisdagen (6.2) oväntat sjönk i norra Föglö fjärden. Fartyget, som var lastat med bland annat ägg och faner, hade gått i konvoj från Åbo och under måndagen två gånger attackerats av bombplan invid Korpo Finnö. Trots omfattande splitterskador ovan vattenlinjen noterades inga allvarliga läckor, varför man fortsatte och nådde följande morgon Föglö Järsö, där ångaren lades i isen och besättningen beordrades iland. Isbrytaren Jääkarhu hölls i beredskap i närheten. Under förmiddagen observerades hur Virgo plötsligt krängde över på styrbords sida, och trots snabba räddningsförsök sjönk hon kl. 12:20 på 27 m djup. Den svenska regeringen framförde under lördagen en not till Moskva där man protesterar mot övergreppet och hemställer att åtgärder måtte vidtas för att förhindra en upprepning. Det ryska svaret är tillsvidare avvisande.   
I luftenFlygverksamheten över Skiftet och östra skärgården har fortsatt, främst med Åbo och Mäntyluoto som mål. Vid några tillfällen har större formationer även flugit på hög höjd över fasta Åland, dock utan bombfällning. Särskilt livlig var trafiken under lördagen (17.2). Från stationen på Fiskö rapporteras om 43 bombplan på nordlig kurs, och 34 på sydlig. Några av de återvändande planen nödfällde (?) ett antal bomber över isen, dels norr om Hullberga, dels mellan Åva och Brändö. Klockan 14.44 passerade ett brinnande plan söderut, förföljt av ett finskt Morane-jaktplan från Åbo. Bombplanet exploderade i luften och slog ner vid stranden på Jungfruskär. En besättningsman hoppade i fallskärm över Skiftet, men gav sig inte frivilligt och sköts. Från Sottunga kommenderades militär och hemvärnsmän ut mot platsen, men hann inte fram innan det hela var över. Från Sottunga Bogskär rapporterades samtidigt att ett ensamt plan fällt 10 bomber på norra sidan om huvudfarleden, hålen i isen mätte 3-5 m i diameter. I Mariehamn gavs luftalarm nr 41, 42 och 43.Under söndagen (18.2) rapporterades vid 13:30 tiden om åtta bombplan som flög i formation på 5.000 meters höjd över Kökar-Sottunga på väg mot Mäntyluoto. En timme senare kom ytterligare åtta plan längs rutten Utö-Sottunga (4000 m) mot samma mål. Samtidigt återvände den första gruppen över Saltvik-Nyhamn-söderut (3000 m). Av den senare gruppen återvände fem plan kl. 15.30 via Sälskär-Eckerö-Nyhamn-Kökar mot sydost (3.000 m), de tre andra via Enklinge-Sottunga-Kökar mot sydost (4.000 m). I Mariehamn gavs luftalarm nr 44 och 45. Följande del i serien publiceras den 19 februari.  Kenneth Gustavsson

Ålandstidningen