Åland har länge lockat konstnärer. En flitig Ålandsbesökare under mellankrigstiden var den finske målaren Santeri Salokivi. Han lockades till Mariehamn främst av djupsjöseglarna, men han skildrade även landsbygden och skärgården.

Santeri Salokivi föddes 1886 i Åbo. Föräldrar var sjömannen Joel Johansson och Sofia Grönroos. Sin konstutbildning inledde han år 1900 vid Konstföreningens ritskola i Åbo 1900, där han gick i fyra år. Han studerade sedan vid Münchens konstakademi 1905-06 och 1908-09. Dessutom bevistade han olika akademier i Paris 1906, 1912, 1924 och 1925.

Santeri Salokivi ställde ut första gången redan 1902. Han deltog i många av Finska konstnärers utställningar i hemlandet och han var även med på ett stort antal utställningar runt hela Europa 1916-38. Hans tavlor finns representerade vid Ålands konstmuseum och de flesta större museer och samlingar i Finland samt i British Museum, Magyar Nemzeti Muzeum i Budapest, Österrikiska Statens Museum och Pusjkinmuseet i Moskva.

Åren 1914-17 verkade Salokivi som lärare vid Åbo ritskola och i början av 1930-talet drev han ett par år en egen konstskola i Helsingfors. Från 1930 fram till sin död 1940 bodde Salokivi på konstnärshemmet Lallukka i Helsingfors.

Redan som ung kom Salokivi till Kumlinge och målade där, och han kom att bli något av en privatlärare för kyrkoherde Erik Göransson. Han ställde även ut tillsammans med Erik Göransson i Mariehamn sommaren 1923 i gamla rådhuset. I början av 1930-talet vistades han årligen i landskapet där han särskilt fascinerades av landskapets segelfartygsflotta. Hustrun Majsi Salokivi skrev i boken om konstnären i slutet av 1940-talet: ”Många nätter genomvakades i väntan på de stora segelfartygens återkomst från fjärran land. Han fick se dem, dessa stolta drottningar, när de likt drömsyner gledo fram ur den skimrande morgondimman eller lågo för ankar, omstrålade av regnbågen och med beslagna segel vaggande i dagens friska bris.”

För att kunna se djupsjöseglarna när de kom till Mariehamn mot hösten hyrde Salokivi gärna in sig på något av pensionaten på Nåtö. Lisbeth Karlsson vars farföräldrar drev ett sådant; Styrströms pensionat, har berättat att han erbjudit värdfolket tavlor, men att de inte förstod värdet av dem och tackade nej. En av Salokivis kanske kändaste målningar är ”Socis trädgård” som i dag ägs av Mariehamns stad. Salokivi tillbringade mycket av sin tid på krogen och han levde ett hårt liv med stor alkoholkonsumtion. Han avled ännu inte 54 år fyllda.

Under 1970-80-talen kostade en tavla av Santeri Salokivi rätt mycket, men priserna sjönk sedan betänkligt och i dag rör sig utropsprisen på auktioner på hans tavlor från 1.000 euro och uppåt. För ett år sedan lades utropspriset på en medelstor skärgårdsbild i olja på 4.000-5.000 euro. Den klubbades dock under utrop för 3.000 euro. Samma år såldes en olja med motiv från Nåtö för 800 euro, utropspriset var 1.000-1.500 euro. Till det klubbade priset tillkom omkring 25 procent i avgifter. Tavlor av Salokivi dyker även upp på auktioner i Sverige. Troligen köpte svenska turister hans tavlor på utställningarna i Mariehamn. Intresset för Salokivis måleri är trots allt större i dag än bara för ett par år sedan. Endast framtiden kan utvisa om målningarna återfår de höga värdena som de hade för några decennier sedan. Hursomhelst har många av Salokivis tavlor ett stort kulturhistoriskt värde eftersom de dokumenterar en svunnen värd med de stolta segelfartygen, väderkvarnar, sjöbodar och halmtak.