Vet ni – jag råkade faktiskt se er spela en gång i London 2017. Det var i Hackney tror jag? 

– Är det sant?! Vad kul! På Oslo Hackney var det va? Jag hade just bott i London då, berättar Ålandsbördiga Milton Lönnroth. 

Det måste ha hänt en del sedan dess. 

– Vi har släppt några singlar, bland annat två nya i år, och vårt debutalbum förra året. Och så har vi ju spelat en del live, både i Norge och i Danmark, men framför allt väldigt mycket i Sverige. Däremot har vi inte varit tillbaka och spelat i London!

– Nu är det första gången vi spelar i Finland också, fyller Henrik Bielsten i. 

Suget att spela live är stort, säger Leo Lönnroth – småkusin till den andra Lönnrotharen i bandet.

– Det är under livespelningarna som vi hämtar energi, vilket är viktigt för oss som grupp också. 

Klarar sig undan musiktorka 

Göteborgskvartetten bildades 2016 som ett duoprojekt med Gustav Rybo-Molin och Leo Lönnroth bakom spakarna. Men snart kom Milton Lönnroth och Henrik Bielsten att hoppa på tåget. 

– Det är tacksamt att vi är fyra personer som skriver musiken. Vi har på så sätt aldrig riktigt haft musiktorka, utan om någon har en svacka finns det tre andra som tar tag i det i stället, förklarar Milton Lönnroth. 

På tal om låtskrivande känns det ofta som att man osökt kopplar ihop folkinspirerad indiepop med naturen. 

– Initialt köpte vi nog absolut kopplingen. Vi har också en hel del naturreferenser i våra låttexter. 

Däremot finns det något starkt stadsbaserat över Maple & Rye också, menar Henrik Bielsten. 

– Vi är alla uppvuxna i stadsmiljö. Jag personligen drar nog mer inspiration av det. 

– Nu har vi två nya låtar som är mindre akustiska, lite rockigare och har mer stadssound, säger Milton Lönnroth. 

Henrik Bielsten nickar. 

– Kärnan i vår musik är egentligen inte folk, utan vår stämsång. Det är den som får ta plats tillsammans med texterna, och de två elementen hänger kvar även i det nya vi gör nu. 

På frågan om relationen till Göteborg går att urtyda i musiken svarar de jakande. 

– Det är lite fjantigt – man skulle kanske vilja vara den som säger ”jag hatar Håkan Hellström”, men han är en viktig influens tillsammans med resten av kulturen i Göteborg, säger Henrik Bielsten. 

– Vår mest streamade låt har typ tio Göteborgsreferenser, skrattar Leo Lönnroth. 

Vill producera mer själva 

Förutom att styra om lite soundmässigt, vill gänget också producera mer och mer på egen hand. 

– Vi gör mycket i vår lilla studio. Det är trial and error hela tiden, men Henke har tagit på sig en stor roll i att lära sig produktionsbiten, säger Milton Lönnroth. 

Det kommer kanske ta sin tid, fortsätter han, men det är också skönt att kunna sköta de kreativa visionerna internt och inte behöva kommunicera ut dem till en tredje part hela tiden. 

– Och tekniken till att göra det på egen hand finns ju nu! Man måste inte ha en monsterstudio. Det är en hel värld som öppnar upp sig om man bara stiger in i den, avslutar Henrik Bielsten.