Nyutgivna ”Spökhistorier från Svenskfinland”, är en omarbetad och utökad version av boken ”Spökhistorier” som ursprungligen kom ut 2005.

De kusliga berättelserna baserar sig på intervjuer som gjordes i Radio Vegas programserie ”Spökhuset” i slutet av 1990-talet. Det handlar om upplevelser av det övernaturliga slaget i så väl historisk som modern tid. Denna något utökade nya version innehåller 71 kapitel med spökhistorier från hela Svenskfinland. Elva av dem är hämtade från Åland.

Bland de åländska historierna kan exempelvis nämnas Rorongsbrinksgubben som kan höras härja i Rorongsbrinksbacken på gränsen mellan Hulta och grannbyn i söder, i Sund. Här trilskas hästar och krånglar seldon. Ett sätt att hålla gubben borta är att sjunga högt när man passerar.

På Kastelholms slott går den olyckliga kung Erik XIV igen. Enligt legenden ska han ha stått och tittat ut genom fönstret i kuretornet så intensivt längtande efter sin fru Karin Månsdotter att hans ansikte ännu kan skönjas i fönstret. Det ska även finns en skattkista nedgrävd på området, vaktad av ormar.

Det berättas om en mystisk eldpelare i Ovanåker, Saltvik, som förebådade en storbrand och dödsvarsel i form av korsade grenar på marken.

Det rapporteras även om moderna spökerier, som i ett nybyggt 60-talshus i Mariehamn där den nyinflyttade familjen snart hörde steg på vinden och dörrar som öppnades.

Stenhuset i Tosarby, Sund, ska hysa gengångare och dessutom ha varit platsen för en mordkomplott i början av 1800-talet. Hustrun och hennes älskare försökte förgifta den bedragne äkta maken. Men när han såg att det flöt en död fluga i teet och lät hunden smaka, varpå den föll ihop död, lät han bli att dricka. Han klarade sig och anstiftarna åkte fast.

För att bara några av de fantasieggande historierna från Åland.

Men det finns även historier som den om en spöklik skepnad i skymningen som visade sig vara en vit trasa som någon slängt över en buske för att torka.

Boken avslutas med ett par intervjuer med en folklivsforskare, en vetenskapsfilosof och en psykolog som diskuterar spökhistoriernas betydelse ur sina olika perspektiv.

Det här är inte en bok att läsa för att skrämma upp sig. Ingen av berättelserna är speciellt otäck. Historierna återges såsom de intervjuade berättade dem, i relativt kortfattat oredigerad form, vilket ger en känsla av muntlig traderad folkloristik. Läst ur det perspektivet erbjuder boken ett stycke intressant folklig historia om en berättargenre som vi människor alltid fascinerats av.