I sin motivering skriver Gustaf Widén, ordförande i Ålands litteraturnämnd, bland annat så här:
 
”Det är befriande att läsa en emigrantroman som i sin stillsamma ton låter människorna ta plats på egna villkor.

 Carls och Ida-Levinas hus är sedan länge rivet. Kvar på den öde tomten finns spår av en stengrund, reminiscenser av en trädgård, ”en icke-plats mellan platser”, som Sebastian Johans skriver. Hans text ger den nu tomma rutan i stadsplanen liv och låter gestalterna som en gång rörde sig här framträda med sin längtan, sina drömmar. ”