En skarabé är en amulett från forntidens Egypten som symboliserar pånyttfödelse – och även namnet på Staffan Lindströms nya album som han släpper under artistnamnet Bromander. Plattan är döpt efter titelspåret med samma namn, som delvis handlar om det symbolen representerar.

– Låten ”Skarabé” handlar om någon slags melankolisk dubbelhet i pånyttfödelse, och den förgänglighet man kan känna när man lever, säger han.

Plattan består av totalt elva spår, och pånyttfödelse kan enligt Staffan Lindström ses som ett genomgående tema.

– Som konstnär försöker man återuppfinna sig själv hela tiden: för att se vem man är, för att hålla det intressant och för att experimentera. I många låtar på den här plattan har också omvärlden sipprat in texterna, som politik och den globala situationen. Även det kan göra att man känner ett behov av pånyttfödelse, då mycket känns tungt och frustrerande. En del av pånyttfödelsen är ett slags rop på förändring.

Nytt grepp

Bromander har tidigare släppt två album: ”Du sköna nya värld” år 2017 och ”Underströmmar” år 2020. Staffan Lindström säger att han i det nya albumet har gett sitt band mer fria tyglar i studion, i stället för att planera det musikaliska arrangemanget till punkt och pricka.

– Vi har varit en grupp personer som gått in i en studio och spelat in allt tillsammans, en tagning i taget med hela gruppen. På så sätt har man fått lite mer livekänsla. Det är ett lite nytt grepp som inte varit närvarande på de två andra skivorna.

Trots det är musiken inte helt olik det han tidigare gjort.

– Man har sitt sätt att skapa på som man försöker vara trogen, men jag hoppas att jag hela tiden utvecklas.

Albumet har han arbetat på i snart två år. Låtskrivandet började sommaren 2020, spelades in ett halvår senare, och fram tills för några veckor sedan har arbetet fokuserat på att mixa.

– Jag är säker på att det skulle gått snabbare om inte livet kom emellan.

Livespelningar och releasefest

Förhoppningen med det nya albumet är att så många som möjligt kommer att nås av musiken, och att få många tillfällen att spela live. Allra närmast är en releasefest på restaurangen Taverna Brillo i Stockholm, dagen innan albumet släpps. Några spelningar på Åland är ännu inte planerade.

– Det är alltid supertrevligt att komma hem, men jag har tänkt att jag ska fokusera på områden och trakter runt Stockholm. Det är logistiskt lättare att röra sig här eftersom jag bor här.

Bromander har redan nu ett antal spelningar inbokade under våren, och han hoppas på att de slopade restriktionerna i Sverige gör det enklare än vad det varit under de senaste åren att få möjligheter att spela live. Samtidigt är inte pandemin den enda utmaningen när det kommer till att uppträda på scen, speciellt när man har ett stort band.

– Det är ganska mycket pusslande när man har ett band på sju personer – och även om alla i bandet är pepp på att spela är det inte alltid lätt att motivera folk att haka på spelningar överallt eftersom man inte får så mycket betalt.

För att kunna spela mer live säger Staffan Lindström att han inte tänkt utesluta att uppträda även utan bandet.

– Med den här skivan känner jag att jag kanske borde släppa lite på storbandsvisionen och spela lite själv. Även om jag tycker det är mycket roligare att spela med ett band försöker jag luckra upp det, snarare än att vara benhård.

Att inte vara alltför hård gäller även egna spelningar.

– Det finns en romantik jag kan känna kring att ta alla spelningar och bara köra. Det är kul i grund och botten, men det är ett väldigt hårt jobb. Man vill ändå försöka vara lite selektiv, så att man inte bränner ut sig själv i jakten på självförverkligande.

Staffan Lindström säger att han är stolt över albumet Skarabé.

– Jag försöker skriva låtar som kan tåla tidens tand, som har en dagsaktuell brännande känsla men som också är tidlösa. Det är inte en helt enkel sak att hänge sig i, men det är det som är så jävla roligt att försöka skapa låtar och konst som är av den kalibern.

Utmanande bransch

Att det nu är bara är en vecka till släppet inger blandade känslor för artisten.

– Det känns enormt skönt att avsluta själva inspelningsprojektet och att få ge ut den, men när man jobbar på något sådant länge och sedan ger det till världen som en present finns alltid risken att ingen är intresserad.

Staffan Lindström beskriver artisteriet som ett slitsamt jobb, i vilket allt från att skriva, producera och repa ingår.

– Jag har ett brödjobb också, hyran måste ju in, men all annan vaken tid går åt att jobba med min musik. Det är inget enkelt landskap – det är ett veritabelt slagfält.

Trots det säger han att allt det hårda jobbet är värt det för att få göra någonting han älskar.

– Det är min passion. När jag var yngre var rädslan för att misslyckas bara lite mindre än elden, men nu tänker jag inte riktigt i de termerna. Det är en del av mig som måste få uttryck. Jag tror att jag skulle känna mig stympad om jag skulle sluta med det.