Efter att de senaste veckorna kryssat mellan onyttigheter på nordamerikanska frukostbord i jakten på någonting ätbart är det skönt att vara hemma igen vid sitt eget kylskåp. Våfflor med lönnsirap, muffins, marmelader och rejält sockrade flingor är nämligen ingenting för mig klockan halv åtta på morgonen.
Och ingen annan tid på dagen heller, förresten.
Jag är en kille (gubbe numera, reds. anm.) som föredrar knäckemacka med ost med någonting grönt på och ett kopp starkt kaffe till frukost. Kastar man i sig lite yoghurt, müsli och en näve blåbär är morgonen och dagen fulländad.
Frukostvanor är naturligtvis helt olika över hela världen. Visst kan vi till exempel rynka ögonbrynen åt den traditionella japanska frukosten med ris, fisk, misosoppa, sjögräs och allt annat konstigt som serveras.
Och inte lockar heller kotunga som man kan bli erbjuden som pålägg i östeuropeiska länder tillika de friterade degpinnar med varm sojamjölk som man blir serverad i Kina.
De danska wienerbröden talar vi tyst om.
Att man i andra delar av världen skulle rynka på ögonbrynen år vår traditionella frukost är naturligtvis otänkbart för oss.
För visst äter just vi både rätt och nyttigt.
Det står dock klart att även vi äter konstigt.
”Är det sant att ni äter gurka till frukost hos er?”
Frågan kom upp efter avslutad förmiddagsfika hemma hos en amerikansk dam i veckan.
Kunde inte svara annat än ”Yes” på den.
På frågan om varför vi äter gurka till frukost blev svaret en motfråga; ”Why not”, och sedan ebbade frågeställningen ut. Vi förstod helt sonika inte varandra.
Så nästa gång jag tar en rejäl skiva gurka och lägger på frukostmackan ska jag skänka en tanke till alla de ”Over there” som ett par timmar senare gräddar våfflor och vräker i sig muffins som dagens första mål och tänker att vi är allt bra konstiga där uppe i Norden.
God bless you!