Mitt i allt, och lite från ingenstans, meddelade Åland United plötsligt att man skrivit avtal med den amerikanska backen Abigail ”Abby” Ostrem. Detta var i slutet av mars, alltså efter att man egentligen hade spikat sitt lagbygge.
Abby Ostrem gjorde sin första sejour i Europa i höstas då hon representerade den serbiska Champions League-klubben Spartak Subotica. Där blev det dock bara några månader.
– Jag hade bara ett korttidskontrakt som spände över Champions League. Så efter det, någon gång i december, flög jag hem igen, berättar hon.

Långt hemifrån
Efter några månader i USA fick ytterbacken plötsligt ett kontraktsförslag av Åland United, en klubb hon aldrig tidigare hört talas om.
– Jag började prata med Riku (huvudtränare Riku Remes, reds.anm.) någon gång i mars. Därefter gick allting ganska snabbt. Jag skulle ljuga om jag sade att det var självklart att tacka ja, säger Abby Ostrem med ett skratt:
– Jag håller mig gärna inom min komfortzon, och steget från USA till Finland ganska stort. Jag menar, förutom att jag är 5.000 miles (ungefär 8.000 kilometer) hemifrån så är det dessutom en tidsskillnad på åtta timmar. Jag är ju knappt vaken samtidigt som mina nära och kära.
Vad var det som gjorde att du tackade ja då?
– Jag kände att det var ett beslut som jag behövde ta till förmån för min karriär. Det är inte lätt att vara professionell damspelare hemma i USA. Möjligheterna utanför den absoluta toppen är få. Alternativet var att avvakta till hösten då man startar en ny proffsliga för att se om något lag plockar upp mig, men förutom att det är länge dit så hade det också varit en chansning.

Hoppas komma till sin rätt

Noterbart med Abby Ostrem är att hon, hittills, aldrig riktigt fått chansen att spela på sin egentliga position. I stället har hon anpassat sig.
– Så, merparten av min karriär har jag spelat till vänster i en trebackslinje – fast jag är högerfotad och dessutom trivs bäst med att anfalla.
Hur kommer det sig?
– Som ung var jag typ den enda i laget som gick med på att använda och försöka förbättra min vänsterfot. Och sedan fastnade jag där, till vänster i trebackslinjen.
I Åland United hoppas hon däremot komma till sin rätt.
– Jag vet vad jag kan och det ska jag visa. Jag är snabb, har bra blick för spelet och ger aldrig upp.
Förutom snabbheten lyfter 24-åringen fram sin vinnarmentalitet.
– Jag kräver mycket av mig själv men också av mina lagkamrater. Det är nog en av mina främsta styrkor men till viss del kanske också en av mina svagheter.
Hur menar du?
– Nej, men jag tror inte att det är så roligt alla gånger att vara med mig ute på planen om jag inte tycker att alla ger 100 procent. Jag är en vinnarskalle och med det också dålig på att förlora.