Mot Gnistan låg Robin Sid nere för räkningen inte bara en, två eller tre gånger. Men efter en fjärde smäll var han till sist tvungen att bäras ut med en fotskada.

– Ärligt talat vet jag inte hur pass allvarlig den är. Det känns inte alls bra. Men om det är någon gång man ska skada sig rejält så är det väl i sista matchen. Jag är bara glad att det gick vägen och bryr mig väl egentligen inte så mycket om vad jag själv har för fel just nu, säger Robin Sid kort efter slutsignal, samtidigt som han väntar på skjuts till sjukhuset.

– Vi får se vad de säger där.

Trots att det funnits stunder då ni varit uträknade av många så lyckas ni ändå resa er? Vad tror du att ligger bakom det?

– Helt klart det faktum att vi aldrig gav upp. Det hade varit lätt att göra det i vårt läge, när vi med bara några matcher kvar att spela har fem poäng upp till nästjumbon… Jag tror att det är ganska många lag som hade gett upp i ett liknande läge. Det är tufft. Men jag är stolt över att vi gav det ett försök och att vi lyckades, säger Robin Sid, som i och med detta sätter punkt för sin åttonde säsong i IFK Mariehamn.

Hur mycket betyder det här för dig personligen?

– Klart att det är stort för mig. Men i det här läget tänker jag mest på Mattsson (avgående klubbdirektör Peter Mattsson), som ju varit här ”lite” längre än jag. Det hade varit så jäkla surt om vi åkte ur hans sista år, säger Robin Sid och fortsätter:

– Så klart det spelar roll för egen del också. Jag har kontrakt nästa år och IFK är en stor grej för mig.

Robin Sid passar också på att tacka alla de 1.962 åskådare som tog sig till WHA för att visa sitt stöd.

– Man såg på läktaren hur mycket det här laget betyder för hela Åland. Så tack till alla er som trotsade höstkylan för att komma och stötta oss.