Jessica Eriksson och Eva-Karin ”Mulle” Eriksson är först på plats i omklädningsrum ett på Islandia. De trär på sig skydd för ben, axlar och armbågar, och skjuter in fötterna i skridskorna. På måndagskvällar har IFK:s damveteraner i ishockey sin träningstid.

– Det är en timme då man inte tänker på något annat. En fristad, säger Jessica Eriksson.

Hon var med och startade laget för tio år sedan. Det gick tidigare under namnet Lady Team, i dag heter det IFK Mariehamns damveteraner.

– Vi var ett gäng mammor med barn som tränade ishockey. Någon kläckte ur sig idén att vi borde starta ett mammalag eftersom vi ändå hängde så mycket på Islandia, säger hon.

Fler hockeyglada tjejer ville vara med, och det formades en trupp av spelare med olika bakgrunder, förkunskaper och åldrar. Damhockeyn på Åland blomstrade. Laget deltog i seriespel och ordnade egna cuper i Islandia där man mötte svenska och finska lag.

– Våra egna cuper var jättepopulära, de efterfrågas fortfarande, säger Jessica Eriksson.

En höjdpunkt var när åländskorna 2017 tog sig till final i en turnering i Vanda mot både franskt, finskt och isländskt motstånd – där det dock blev förlust efter straffar.

– När vi tog emot silverpokalen på isen spelades ”Ålänningens sång”. Det var mäktigt, säger Mulle Eriksson.

Padelkonkurrens

2020 bröt pandemin ut och träningarna tog paus. Arbete, studier och familjebildning gjorde att några spelare föll bort. Andra valde att gå vidare till andra idrotter, till exempel till padel som hade ett stort genombrott för något år sedan. När laget nyligen bytte träningstid från söndagar till måndagar var det ytterligare några som föll bort.

– Vi har aldrig varit så få som den här säsongen. Efter pandemin har det visat sig vara lite trögt att komma i gång som tidigare. Av naturliga anledningar har vi tappat spelare och det har varit svårt att rekrytera nya, säger Mulle Eriksson.

I dagsläget betalar 15 spelare säsongsavgiften på en femtiolapp, och på träningarna brukar de vara tio-tolv stycken.

Den kväll Ålandstidningen är på besök är styrkan halverad.

– Det är en lagsport, det blir roligare ju fler man är. Men vi som tränar får ett jäkla försprång, säger Mulle Eriksson med ett skratt.

Jessica Eriksson har kontakt med damspelare utanför Åland och tycker sig se tendenser på att hockeytrenden är på väg uppåt igen.

– Både i Sverige och Finland är damhockey stort. I Sverige finns många nystartade lag. De visar också intresse för att komma till Åland och spela träningsmatcher, säger hon.

– Jag tror att många är sugna och vill komma tillbaka. Och de som är borta efter att ha fått tillökning i familjen brukar komma tillbaka så småningom.

Olika förkunskaper

Fler spelare kommer in i omklädningsrummet. Rosina Lehto är en av dem som har varit med länge.

– Jag har ingen hockeybakgrund, men är gammal gymnast och innebandyspelare. Någon föreslog att jag skulle komma med för att jag hade spelat rinkbandy, säger hon.

Mulle Eriksson berättar att hon knappt hade stått på ett par skridskor när hon började för åtta år sedan.

– I början gick utvecklingskurvan spikrakt upp. På bara ett par träningar märktes framstegen. Det är häftigt, säger hon.

Mia Vierikko är ett av de senare tillskotten i laget. Hon spelade hockey när hon var yngre, och har nu återupptagit intresset.

– Det är jätteroligt, tiden bara försvinner, säger hon.

”Vi kör stenhårt”

Träningen är en timme lång, först en halvtimme teknikövning och sedan en halvtimmes spel.

– En timme är lagom. Vi kör stenhårt, man är helt slut och samtidigt euforisk när man går av isen. Bästa endorfinkicken, säger Jessica Eriksson.

Coachen som hjälper laget att utvecklas heter Lina Werner. Hon har en bakgrund som spelare i svenska division ett-lag, och kom till Åland 2013. Tidigare tränade hon IFK Mariehamns damlag i ishockey.

– Veteranerna är ivriga och tycker om att öva. De vill gärna lära sig och gillar att ge feedback, säger hon.

Uppvärmningen är kort och består av några skridskoövningar. Sedan ger Lina Werner instruktioner till en övning som innehåller passningar och skott mot mål. Tom Gråhn från herrarnas veteranlag ställer upp som målvakt.

”Sjukt roligt”

Det går inte att ta miste på att det handlar om rejäl konditionsträning. Svetten rinner under hjälmarna och spelarna tar djupa klunkar ur sina vattenflaskor.

– Det är en tuff sport. Jag älskar när man får dra på sig utrustningen, och att man inte syns, säger Mulle Eriksson.

– När jag började spela hockey kände jag att det var jobbigt med utrusningen, men nu skulle jag inte vilja spela utan den. Det är skönt att ha den, säger Rosina Lehto.

Utrustningen ger också ett bra skydd, damveteranerna är relativt förskonade från skador.

– Jämfört med fotboll, innebandy eller padel är det väldigt lite skador. Det är svårt att tro, men hockeyn är skonsam, säger Mulle Eriksson.

Vad behöver man ha för förkunskaper för att spela med er?

– Lite hyfsad skridskoåkning, så att man inte är Bambi på hal is. Utrustning, förutom skridskor, finns att låna om man vill prova på. Det går alltid att lösa, säger Jessica Eriksson.

Varför ska man börja spela hockey?

– För att det är så kul, det är sjukt roligt. Många som testar blir fast.