Dödsolyckan väcker frågor om lotsars ansvar

Den 28 juli i somras kolliderade det norska lastfartyget Misje Verde med en fritidsbåt i Hakefjorden utanför Tjörn på den svenska västkusten. I fritidsbåten fanns en familj och kvinnan och dotter omkom, medan pappan och sonen överlevde.

I slutet av september dömde Göteborgs tingsrätt både fartygets befälhavare och den lots som var ombord till böter och villkorliga fängelsestraff för vårdslöshet i sjötrafik, vållande till annans död och vållande till kroppsskada. I domen likställdes i praktiken kaptenens och lotsens straffrättsliga ansvar, vilket sedermera lett till en diskussion inom sjöfarten då många varit av uppfattningen att lotsen har ett begränsat ansvar och att det i första hand är befälhavaren som svarar för fartyget, även när en lots är ombord.

Henrik Ringbom har följt med utvecklingen och läst domen. Han tycker att mycket av diskussionen bygger på ett missförstånd där olika typer av ansvar blandas ihop.

– Ansvaret för vilka uppgifter man har ombord, det civilrättsliga ansvaret för vem som ska betala och det straffrättsliga ansvaret.

Samma förväntningar

Det som framför allt väckt debatt är att tingsrätten bedömde att lotsen tagit på sig ett större ansvar för fartygets framförande än vad lotsförordningen kräver. Lotsen styrde fartyget under hela framfärden, medan kaptenen ägnade sig åt pappersarbete på bryggan. 

– Man kopplar ihop ansvarsfrågan med att lotsen gjorde mer än vad lotsföreskrifterna förutsätter, och att han därför skulle ha en särskild skyldighet att idka gott sjömanskap. Det har han väl ändå, tänker jag. Problemet är att man varken i svensk eller finsk lag gör en tydlig skillnad mellan när lotsen fungerar som rådgivare och när han eller hon faktiskt framför fartyget. 

Att tingsrätten, enligt gällande praxis, slår fast att kaptenen alltid har det yttersta ansvaret förändrar inte att också lotsen måste iaktta gott sjömanskap, menar Henrik Ringbom.

– Kaptenens ansvar förändras inte fastän det är lotsen som manövrerar fartyget, men det betyder inte att lotsen undslipper ansvar.  Det skulle skapa ett rättsligt vakuum om lotsen är den som kör fartyget men att han eller hon, till skillnad från andra besättningsmedlemmar, inte har ansvar för att fartyget framförs på ett säkert och sjövärdigt sätt. Den som kör måste förväntas iaktta gott sjömanskap.

Liknande riktlinjer

Grundprincipen för ansvarsfördelningen mellan kapten och lots är i stora drag densamma över hela världen. Lotsen är en rådgivare med lokalkännedom, medan befälhavaren behåller det yttersta ansvaret för fartyget. Det framgår av Internationella sjöfartsorganisationen IMO:s riktlinjer för lotsning.

På detaljnivå finns dock en del skillnader. Finland och Sverige har till exempel olika lagar när det gäller lotsning, även om de bygger på liknande principer. Detsamma gäller straffrätten.

Det är här Henrik Ringbom menar att olika juridiska ansvar blandas ihop. Att lotsen enligt lotsförordningen har vissa uppgifter och att fel begångna av lotsen i regel faller under rederiets ansvar när det gäller civilrättsliga frågor förändrar inte den straffrättsliga bedömningen, menar han. 

Hade domen sannolikt sett likadan ut om det hade hänt i Finland?

– Det är svårt att säga, kanske hade straffet blivit något lägre. I finska lotsningslagen hänvisas specifikt till att lotsar har ett tjänstemannaansvar, och här krävs att handlingen varit uppsåtlig för att de strängare straffen såsom fängelsestraff ska komma i fråga.

Han tror ändå inte att domen, om den fastställs i högre instans, leder till någon radikalt ny syn på hur långt lotsars ansvar sträcker sig, varken i Sverige, Finland eller någon annanstans. 

– Domen avviker något mot det som varit uppfattningen tidigare, men det handlar mycket om att lotsen i det här fallet hade en så aktiv roll i själva framförandet av fartyget. Det är svårt att argumentera för att lotsen ska kunna ha en så stor roll gällande manövrering, utkik och så vidare samtidigt som man inte vill omfattas av de skyldigheter och det ansvar som andra personer ombord har om de utför sådana uppgifter. Å andra sidan vore det förstås olyckligt om domen leder till att lotsar börjar undvika att själva framföra fartyg i rädsla för straffrättsliga sanktioner.

Kaptenen och lotsen har överklagat domen.