Stellan Egeland berättar att man i arbetsgruppen tidigare haft tre höranden i arbetet med att ta fram ett slutbetänkande. Enligt honom själv har han inte varit delaktig i att kalla någon av de tidigare hörda personerna. Han säger att hans förslag att höra Anna-Karin Wyndhamn vid upprepade tillfällen först möttes av motstånd i gruppen.

– Då meddelade jag att jag inte ser någon anledning att sitta kvar, om vi inte kan höra alla personer som det finns ett behov av att höra. Då fick jag stöd av två ledamöter som ansåg att det knappast är till någon skada att höra henne.

Varför lade du förslaget?

– Därför att Anna-Karin Wyndhamn har en väldigt bred kompetens inom jämställdhetsområdet. Hon har arbetat på det Nationella sekretariatet för genusforskning och under de senaste 20 åren varit verksam på Göteborgs universitet i jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sedan har hon i skrift många gånger uttryckt tankar som sammanfaller ganska bra med mina egna. Hon ser mer på förutsättningar än på utfall, till skillnad från de personer vi hört tidigare.

Hur ser du på Nina Fellmans hot att lämna arbetsgruppen?

– Det är förstås upp till henne men jag har svårt att förstå hur det kan vara så hemskt att låta någon annan uttrycka sina tankar så att man hotar lämna arbetsgruppen. Hon påstår att det handlar om extremism men det gör det inte. Vi måste kunna vara mottagliga för andra som inte har samma syn som oss själva på olika saker. Inte behöver jag ställa till med någon scen bara för att de personer vi tidigare hört i mina öron uttryckt väldigt konstiga saker. Jag tycker inte heller att det är särskilt förenligt med demokratin att vägra en annan ledamot att få kalla till ett hörande.

Ingen förståelse

Stellan Egeland har inte någon förståelse för Nina Fellmans argument om att lagtinget, vid ett hörande, skulle vara med och normalisera och legitimera en kontroversiell person.

– Boken kan vi lämna helt utanför. Den har inget med saken att göra. Vi kan nöja oss med att hon jobbat på det Nationella sekretariatet för genusforskning och på Göteborgs universitet med jämställdhetsfrågor i 20 år. Vi kallar dem vi anser kompetenta inom området.

Han håller inte heller med påståendet om att hon skulle vara kontroversiell.

– Hon utmålas som kontroversiell för att hon uttrycker självklarheter som sticker i ögonen på vissa personer. Men det hon säger är att alla ska behandlas lika. Vi kan inte ta hänsyn till enskilda ledamöters känslor när vi bestämmer vem som ska höras i arbetsgruppen.

Stellan Egeland är också själv tydlig med att han är för jämställdhet.

– Jag är absolut för jämställda förutsättningar för alla. Det är vägen framåt. Men vad utfallet sedan blir är en helt annan fråga, särskilt när det handlar om demokratiska val.