Stefan Berglund låter samlad när Ålandstidningen når honom.

– Vi mår efter omständigheterna bra. Och jag känner att det är lika bra att informera och berätta öppet om det som skett, det uppstår så mycket frågor i ett litet samhälle annars, säger Stefan Berglund.

Men av naturliga orsaker har han fortfarande svårt att ta in det som hänt. På måndagen befann sig Stefan Berglund i Mariehamn och hans fru och son i Godby när grannen ringde och berättade att det kom rök ur deras hus. Grannen hade ringt till brandkåren.

– Vi skyndade så klart hem allt vad vi kunde. När vi kom fram såg vi bara rök och inga lågor så vi tänkte att det kanske skulle gå att rädda huset men så blev det ju inte. Så småningom insåg vi att huset inte skulle gå att rädda.

Han säger att huset var gammalt, ungefär 90 år och eldfängt.

– Det fanns sågspån i trossbottnarna i halva huset, andra halvan bestod av bergull.

”Vi lever”

Två älskade husdjur, en hund och en katt, dog i branden.

– Det känns overkligt. Antagligen dog de av kolmonoxidförgiftning och det är en stor sorg. Men vi lever och det är huvudsaken, det är egentligen allt som betyder något.

Mitt i sorgen och chocken finns också en stor tacksamhetskänsla.

– Vi har blivit erbjudna så otroligt mycket hjälp. Folk har kommit med kläder och velat hjälpa till på så många olika sätt. Sonen har fått leksaker och kläder, sånt betyder mycket. Det är vid tillfällen som dessa man märker av det lilla samhällets välsignelse.

När det gäller framtiden hänger ännu allt i luften.

– Vi vet ännu inte hur det blir. En granne har ett extra hus där vi ska bo den närmsta tiden och sedan får vi se. Så småningom måste vi ju skaffa nytt bohag, nya möbler och sängar. Men nu tar vi en dag i sänder. Vi är bara tacksamma att vi lever.

I går, tisdag, startade polisen en utredning om brandorsaken.