– Jag har gjort det mesta sent i mitt liv, säger Mathias Wiklöf småskrattande.

Och så var det även med fotbollen. När hockeykarriären gick i stå skiftade han till fotboll. Det blev rätt många säsonger i Sandvikens IF, division två, innan han lite oväntat fick tips om att provspela på Åland. Mathias skulle fylla 28 och hade aldrig prövat på att spela i en högre division.

– Jag kom hit och provspelade och träffade grabbarna, och det kändes skitbra. Då spelade bland andra Jani Lyyski, Johan Carlsson och David Carlsson i laget. Redan första eller andra dagen bjöd de hem mig för att kolla på någon match hos dem. De fixade mat och jag kände mig välkommen. Det gav mersmak.

Mathias skrev på för för en säsong med option på en andra.

– Jag utvecklades något så enormt som spelare, i allt från det fysiska, tekniska till det mentala. Träningsmängden ökade och jag fick uppbackning på allt, även rehab. Det var någon annan som tänkte åt en. Det var helt nytt för mig.

Fokusera på annat

Det skulle också visa sig att han skulle få några av sina allra bästa vänner i laget. I den här vevan hade dock Mathias också träffat en tjej i Sverige, och hon blev gravid.

– Hon meddelade mig sommaren 2008 och jag kände att jag behövde bryta kontraktet för att vara mer närvarande.

Mathias slutade spela och fokuserade på jobb i stället. I mars 2009 blev han pappa.

– Men då var det tränaren i IK Brage, Lennart ”Kral” Andersson som tyckte att jag skulle börja spela där. Han menade att det var många som spelade och jobbade och jag lovade att testa en träning. Där uppstod samma fenomen som i Mariehamn. Jag blev välkomnad och klickade med några direkt. Tre av min bästa vänner lärde jag känna där.

Tre år spelade Mathias i Superettan med Brage, och tyckte att det var otroligt roligt.

– Jag utvecklades där också.

Efter det ville Mathias söka sig söderut, närmare sonen i Göteborg. Tanken var att träna med Ljungskile och provspela för dem. Planerna ändrades dock när han fick ett samtal från IFK Mariehamn med frågan ifall han var intresserad av att komma tillbaka. Okodugha Sunday var skadad och Mathias skulle ersätta honom på mittfältet.

– Jag trivdes ju så bra året jag var här, så jag skrev på för ett plus ett igen. Det var 2012–2013 och jag fick träffa nya, härliga människor. Petteri Forsell spelade då, och Patrick Byskata, Aleksei Kangaskolkka och Kristian Kojola.

– Kangaskolkka och Kojola bor ju kvar här.

Mathias har alltid haft den inställningen att han ska ge det han har.

– Jag fick ett jättebra förtroende för Pekka Lyyski och Peter Lundberg (tränare i IFK Mariehamn, reds anm). De visste vad de ville ha ut av mig och jag kunde leverera det. Jag är inget tekniskt geni, utan en fysisk spelare. Jag har min löpstyrka och huvudstyrka.

Han pratar vidare om att ge allt, fastän man egentligen redan har gett allt.

– Man klarar alltid fem till tio procent till tack vare det positiva stödet från publiken. Att spela på hemmaplan är det bästa som finns. Säsongen gick ganska bra för oss.

Blev byggsmed

När Mathias avslutade säsongen 2013 tänkte han sig återigen en flytt närmare sonen i Göteborg. I stället lockades han till Jönköping, IK Thord, och ett jobb som kock. Efter sådär fem år inom kockyrket – då han dessutom utbildade sig inom yrket – tog han sig vidare till Göteborg, Kungälv och började jobba på Volvo Cars lunchrestaurang.

– Men efter tre månader kom coronan och jobbet for direkt.

Under tiden i Jönköping hade Mathias dock träffat två killar som var egenföretagare inom svets och stål. De erbjöd Mathias jobb för åtminstone två veckor. De la tak och det gick bra. Så pass att Mathias erbjöds stanna, men då behövde han lära sig att svetsa för att kunna jobba som byggsmed. Mathias trivdes. Han gillade känslan av tillfredsställelse, att vara med från ritning till färdig produkt i allt från lägenhetskomplex till lagerbyggnader.

– Det var ett väldigt praktiskt jobb och handlar om att jobba hårt – som i fotbollen. Det var skönt. Man fick fokusera.

Stagnerade i jobbet

Mathias pratar om ledarnas roll i ett företag. Att få ansvar, men också att få höra det positiva när det går bra. Om att som anställd kunna känna sig tillfreds och nöjd för dagen.

Mathias veckopendlade till Jönköping, men kände att han ville vara på en plats och bytte till ett företag i Göteborgstrakten. Där började han däremot känna att han inte kunde utvecklas.

– Jag var fast på en plats och producerade. Det blev lite löpande band-principen.

När goda vännen Jani Lyyski kom på besök under en helg blev det en del filosoferande och funderande.

– Jag sa att jag mådde bra men att jag stod still i livet. Jani och jag har den relationen att han inte nöjer sig med ett enkelt svar. Jag mådde inte dåligt, men jag ville mer. Han sa: ”Okej, jag tar det med mig och ser vad jag kan göra”.

Det tog bara ett par dagar innan hans bror Tomas Lyyski ringde upp Mathias.

– Han tyckte att jag skulle komma till Åland och jobba på Lyyski fastigheter. Jag har aldrig jobbat med fastigheter på det viset, men Tomas tog mig som jag är som person.

Och så blev det, med brasklappen att han då i slutändan ska bli mäklare.

– Tomas svarade att ”det är precis dit vi ska”.

Efter några månaders kontakt kom de fram till att det skulle testa en period och se hur det går, för bägge parter. Mathias har även sin nu trettonåriga son Thilo att ta hänsyn till. Både sonen och sonens mamma, som Mathias har en fin kontakt med, var med på noterna.

Oväntad dröm

Just nu är Mathias mitt i inlärningsfasen och jobbar som säljkoordinator och assistent, samtidigt som han riktar in sig på sociala medier.

– Det kändes jättebra att flytta till Åland. Jag trivdes ju då också, säger han och hänvisar tillbaka i tiden.

Det sociala nätverket hade han redan.

– Jag har varit tillbaka en vecka varje sommar. Det har varit viktiga personer här – viktiga i mitt liv. Åland är speciellt för mig! Det handlade inte bara om fotbollen, men fotbollen öppnade dörrarna. Just nu är det som en smekmånad! Det är mycket positiva känslor som florerar. Jag lär mig mycket nytt och jag träffar vänner som jag trivs så bra med. Aldrig i mitt liv hade jag trott det här för ett halvår sedan. Det fanns inte på världskartan. En dröm gick i uppfyllelse som egentligen inte hade varit en dröm. Men jag hade sagt till vänner i Jönköping att jag kanske skulle flytta till Åland i framtiden och bli gammal där.

I grunden är Mathias en lycklig person. Ända sedan han var liten har han haft en förmåga att tänka positivt. Bakom Mathias smittande energi finns ändå många nedgångar i bagaget. Hans pappa dog när Mathias skulle fylla 21 år och hans bror dog 2014. Bägge i unga år, i sviterna av hjärntumör.

– Det har varit jättejobbigt, så klart, men det är någonting man lär sig leva med. Jag har mamma och en bror kvar.

Mathias understryker att de är sådant som gör att man formas som människa. Och att det är okej att sörja och att saker blir på paus, men att livet samtidigt måste gå framåt och fortsätta.

– Man bär det ändå med sig. Mamma är den starkaste personen jag känner. Hon förlorade både sin make och sin förstfödde son

Mathias hade en trygg barndom i den lilla byn i Ockelbo.

– Jag spelade hockey i Brynäs. Min dröm var att bli hockeyproffs.

När Mathias var 20 och skulle fylla 21 kom just det där tillfället när det visade det sig att han inte fick plats i A-laget och han började spela fotboll i stället. Kanske var det tack vare hockeybakgrunden han blev en rätt fysisk fotbollsspelare.

Löser korsord

Överlag ser han inte särskilt mycket på vare sig hockey eller fotboll, även om Liverpool är laget han håller på i fotboll. Främst tycker han om att se på fotboll i sociala sammanhang. Annars ser han hellre på en film eller en serie. Han vill uppleva känslorna – relationerna.

– Det är roligare att se division fyra live, än att se på lunken i La liga eller Premier League.

Mathias kommer in på ledarskapsbiten och vikten av att alla drar åt samma håll.

– Alla accepterar en förlust så länge alla gör sitt bästa!

Onekligen kommer han att gå på IFK Mariehamns hemmamatcher. När IFK Mariehamn spelade om ligaguldet 2016 tog Mathias med sig sitt dåvarande lag Mullsjö IF, både spelare och ledare, till Mariehamn.

Drömmen för framtiden är att fortsättningsvis ha de vänskapsrelationer han har nu.

– Och att min son växer upp och skaffar sig ett liv som han är nöjd med. Mitt mål just nu är att göra ett så bra jobb som möjligt och att i framtiden bli mäklare. Det skulle vara kul att jobba med det!

Samtidigt lever Mathias i nuet. Han uppskattar vardagen och tränar för att må bra, både fysiskt och psykiskt.

– Det är skönt att känna sig tränad och stark. Och så löser jag korsord. Jag har lärt känna mig själv och vad jag behöver för att må bra. Relationer är det jag vill bli rik på!