Intresset för att spela boule har vuxit enormt på Åland och i övriga Svenskfinland. På Sottunga hittar Ålandstidningen sex boulespelande kvinnor som kastar klot på en matta inne i skolans gymnastiksal – Inga Eklund, Ingegärd Jansson, Maj-Britt Jansson, Majvor Lundell, Britt Pettersson och Monica Heidemann.

Att de är riktigt rutinerade spelare syns på kasttekniken, balansen och de effektiva släppen.

– Vi är proffs, säger de halvt på skämt och halvt på allvar.

Under vinterhalvåret träffas gänget och spelar varje tisdag ”om alla är på benen”. De spelar två set, vilket tar ungefär två timmar.

Varför ska man spela boule?

– För att det är roligt. Det är veckans skrattdag. Vi är några som spelar kort sen på biblioteket också. Tisdagar är bra dagar, säger Inga Eklund.

– Att spela boule ger vardagsmotion, man går av och an, böjer och sträcker sig, säger Monica Heidemann och fortsätter:

– Men det sociala är viktigast. Vi har kul ihop som grupp och känner varandra så bra att vi kan skämta och retas lite.

Mycket på gång

Monica Heidemann är ett av de senaste tillskotten i gemenskapen och har bott på Sottunga i fem år.

– Det är väldigt mycket aktiviteter här. Den här veckan är det dialektkurs med Eva Sundberg (språk- och folklivsforskare reds. anm.) och kurs om vintersådd. Ett par dagar i veckan är det gymnastik. Jag har två lediga dagar i veckan, annars är det något på gång hela tiden, säger hon.

Britt Pettersson berättar att hon är en av dem som håller i de regelbundna aktivitetsdagarna i Folkhälsans regi med olika programpunkter som biljard, dart och gym. Och så givetvis kaffe och traktering.

– Man blir nästan lite sårad när folk på fasta Åland undrar hur i all världen man får tiden att gå ute i skärgården, säger Inga Eklund.

Ön lever upp

Som Ålandstidningen tidigare berättat har cirka tio svenska barnfamiljer flyttat till Sottunga under de senaste två åren. De har sökt sig till Åland för en friare livsstil och möjligheten att hemskola sina barn. Från att ha varit en åldrande befolkning på 88 personer finns nu 20 barn under elva år och deras föräldrar på Sottunga. Vad tycker den tidigare befolkningen om det?

– Det skulle ha sett dystert ut om de inte hade varit här. Det är barnskratt i byn, det hörde man inte ofta förr, säger Inga Eklund.

– De har tagit seden dit de kommit. De är aktiva, bidrar till samhället och avlastar den äldre generationen i uppgifter. Ta bara butiken, jag undrar om den hade funnits kvar i dag om det inte varit för dem, säger Britt Pettersson.

Monica Heidemann, som själv har erfarenhet av att vara nyinflyttad på Sottunga, tycker att det är ganska lätt att komma in i samhället.

– Det är litet och finns en otrolig omsorg. Alla funktioner måste finnas, och det är aldrig något problem att lösa saker. Människor är vana att jobba ihop, samhället skulle inte ha överlevt annars, säger hon.