Han har medverkat i ett gäng tv-serier och haft flera större roller i olika teateruppsättningar, senast som Orlando i uppsättningen av Shakespeares ”Som ni vill ha det” på Lilla Holmen. Men för Beppe Lantz har skådespelandet inte alltid varit en självklarhet.

– Det är lite roligt för när jag var yngre försökte min pappa alltid få med mig på sina uppdrag, teater och musik och sådant där. Men jag sa alltid ”Nej, jag ska aldrig stå på scen”, för det kändes som att alla i min familj hade gjort det redan, och det var så här: ”Nej, vad tråkigt, jag vill inte fortsätta med det”.

Men 2017 lyckades pappa Niklas Lantz få med den då 13 år gamla Beppe Lantz i en uppsättning av Djungelboken av Teaterföreningen i Mariehamns på Stadshuset.

– Och efter det märkte jag att okej, shit, det kanske är ganska kul att stå på scenen ändå. Och sedan gick det bara utför efter det, jag har inte gått tillbaka sedan dess, säger han och skrattar.

Drivet och gemenskapen bland de som stod på scen gjorde att han fastnade för teatern. Det blev som en familj, säger han.

– Sen insåg jag att det var ganska coolt att få stå på scen och skådespela. Jag hade aldrig gjort det tidigare, förutom lite i teaterskola. Men då kändes det verkligen på riktigt, det kändes stort att få gestalta en karaktär inför publik.

Efter Djungelboken provfilmade han för en serie för SVT. Han fick inte rollen, men castare på SVT upptäckte honom och han fick i stället rollen som Filip i SVT:s succéserie ”Klassen”.

Serien spelades in i Lund 2018. Efter det medverkade han i en handfull teateruppsättningar på Åland, samt Yles ”Zoo! #1: Virala genier”.

”Otroligt tufft”

Via Facebook upptäckte han skolan Lärkulla i Karis, dit han sökte 2020. På grund av komplikationer orsakade av pandemin valde han dock att skjuta upp sina studier, och sökte igen ett år senare, 2021.

Han skulle medverka i musikalen ”Grease”, men hoppade av innan premiären med anledning av flytten till Karis.

– Jag tror att det var just Grease som gav mig den pushen som jag behövde för att våga göra audition för Lärkulla igen.

– När jag kom med i Grease hittade jag till dansen, och det tyckte jag var otroligt spännande, det hade jag aldrig heller gjort.

Inför sitt år på Lärkulla hade han inga förväntningar, men överraskades av hur mycket det fanns att lära om dans, sång och skådespel.

– Man fördjupade sig så otroligt mycket i ämnena, som jag inte riktigt var beredd på, men som visade sig vara jättelärorikt och verkligen väldigt nyttigt när det är en sådan grej som jag tänker jobba med i framtiden.

Undervisningen i dans var ett moment han var nervös inför.

– Det var tufft. Otroligt tufft. Men när jag väl hittade glädjen och säkerheten i att dansa så gick det genast mycket bättre. Och då blev det riktigt coolt att se hur man kan utvecklas i ett klassrum på det sättet.

Återvänder till Sverige

I augusti bär det av till svenska Umeå, där han ska studera vid Strömbäcks folkhögskolas treåriga musikallinje.

På ett sätt blir det som att återvända hem. Han är född och uppvuxen i Eskilstuna, men flyttade med sin familj till Åland som åttaåring.

– Det ska bli otroligt spännande och det kommer att vara otroligt mycket jobb, men det kommer nog att vara värt det. Jag ser otroligt mycket fram emot det.

Varför håller du på med teater?

– Man lär sig så mycket om sig själv när man står på scen och får spela andra.

– Det verktyg jag använder när jag skådespelar, är att jag alltid spelar mig själv, fast med karaktärens förutsättningar, vilket gör att jag sett mig själv och varit mig själv i så otroligt många situationer, och upplevt otroligt många känslor som jag inte gjort tidigare.

– Jag tror att det är otroligt lärorikt för att hitta sig själv och för att våga vara sig själv i privatlivet också. Det är nog därför jag håller på med det.

– Sedan tycker jag det är otroligt kul att möta publik och se vad för reaktioner man får, och att bidra till kulturlivet.

Blir du någonsin rädd eller osäker?

– Ja, och ett bra exempel på det är just dansen, för det var helt nytt för mig och jag var jätteosäker i början. Det fanns så många mer erfarna och det var läskigt.

– Men det var nog genom dansen som jag lärde mig att det är okej att vara osäker och rädd. Det behöver nödvändigtvis inte sätta några käppar i hjulet för en att man är det, utan snarare kan det ge en otroligt bra sätt att lära sig att bli visare på något sätt.

Ny singel och punkband

Förutom skådespeleriet så är musiken alltid närvarande i Beppe Lantz liv. Han sjunger, spelar trummor, gitarr, piano, bas och maracas.

– Sen så skriver jag egen musik, svensk indiepop.

Just nu är han på gång med singeln ”Kom ihåg mig”.

– Den släpps ganska snart, när den blir klar. Förhoppningsvis innan sommaren är slut.

I sex år var han trummis i punkbandet Hemoglobin, bestående av han själv, Lukas Lantz och Franz Fagerholm.

– Det var otroligt kul, vi hade väldigt många fina stunder tillsammans.

– Ett av de bästa var när jag spelade med bandet i Stockholm på Melody box. Det var en jättemysig spelning, det var många glada människor där som var och kollade på oss.

Ett av hans andra intressen är skejtande.

– Jag har skejtat länge, sedan jag var sex eller sju år. Pappa har alltid skejtat, så därifrån har jag fått det. Jag har alltid haft något skäl att gå till skateparken.

Vad har du för framtidsdrömmar?

– Jag lever ganska mycket min framtidsdröm redan, allt som jag får nu är egentligen en bonus på det. Men om jag skulle säga ett mål så är det väl att kunna ha skådespeleriet som ett heltidsjobb, och sången och dansen och allting, att kunna försörja mig på det.

– Jag behöver inte bli nån superrik megastjärna men just att kunna ha det som ett jobb, och gå varje dag till jobbet och komma tillbaka lite visare och lite mer lärd än jag var innan.