På Bolstaholms gård i Geta har åtta små kalvar precis sett dagens ljus. Först ut var kvigan Carolina Klüft som satte de näpna tvillingarna Emma Molin och Frida Hallgren till världen.
Varje år föds cirka 50 kalvar på gården och de namnges efter teman, det kan vara blommor, idrottsprofiler eller bilmärken. Årets namntema är svenska skådespelare.
När Ålandstidningen kommer på besök skuttar Rolf Lassgård, Kjell Bergqvist och de andra pigga kalvarna runt inne på BB, ladugården där kalvarna bor med sina mammor.
Till och med en erfaren bonde som Henrik Sundberg blir mjuk i hjärtat vid kalvningarna, trots att han upplevt det så många gånger.
– Det är alltid kul när det föds ett nytt liv, det är en fin upplevelse, säger han.
Hur märker du att en kalvning är på gång?
– Kons juver blir spänd, hon börjar röra sig på ett visst sätt och kan vilja vara mer i fred. Förloppet kan ha olika längd, ibland går det väldigt fort.
Hur går en födsel till?
– Först börjar en vattenblåsa komma ut, alltså säcken som kalven är i. Normalt kommer kalven ut med sina framben först och huvudet mellan dem. Sedan krystar kon ut kalven. För det mesta funkar det bra men ibland måste man hjälpa till lite. Tvillingfödslar kan vara svårare för kon, då får man hjälpa till och dra.
Starka instinkter
Det är alltid en lättnad när kalvningarna går bra vilket de oftast gör, men någon gång varje år blir det en besvärlig förlossning.
– Då tillkallas veterinär. Trots att jag har hållit på med det här i 25 år är det inget år som är sig likt, det kan alltid hända något nytt som man aldrig tidigare varit med om.
De första dygnen får kon och kalven vara ensamma tillsammans i en kätte, de lär känna varandra och diandet kommer i gång.
– 20 minuter efter att kalvarna har fötts kan de stå och dricka mjölk, det är en otroligt stark instinkt, säger Henrik Sundberg.
Kalvarna får gå med sina mammor ända från födelsen till sent på hösten.
– De känner igen varandra på lukten, man ser att kalven går fram till kon och luktar för att känna efter att det är rätt ko.
– Under sommarbetet kan man höra kon råma om kalven har gått i väg. Då måste man ut och kolla vad som har hänt.
Lång tradition
Henrik Sundbergs 20-årige son Mattias har varit med vid kalvningar sedan han var liten. Han arbetar i dag på gården, och driver även sitt eget jordbruk med odling av ekologiska rotfrukter några kilometer bort.
– Som barn var det kul att leka med kalvarna. Min syster Alva tämjde en ko, Laleh. Hon är nästan som en hund. Alva kunde ropa på henne från betet och då kom hon springande, säger Mattias Sundberg och fortsätter:
– Alla kor har sina personligheter. Vissa kommer alltid fram och buffar medan andra håller sig undan. Det märks redan när de är små kalvar och blir mer utpräglat när de blir större.
Henrik Sundbergs föräldrar Götrik och Berit Sundberg började bedriva viss avel på 1960-talet för att få kontroll på produktionen. Det arbetet för nu Henrik och Mattias Sundberg i sin tur vidare.
– Vi väger kalvarna när de är nyfödda och följer deras tillväxtkurva.Vi väljer vårt avelsmaterial. Sedan köper vi in tjurar utifrån för att det inte ska bli inavel.
Som bonde tillhör kalvningen en av årets höjdpunkter, men det är ett yrke som aldrig blir långtråkigt.
– Det är ett varierande jobb. Tänk att man får vara både mekaniker, kontorist och veterinär, säger Henrik med ett skratt.