Att flera partier mobiliserat sina väljare att svara på Ålandstidningen valpejling medan andra inte gjort detsamma kan vara en temperaturmätare så god som någon på valrörelsen. Nej, det säger långt ifrån allt, men det är tydligt att det är betydligt mer fart i vissa kampanjer än andra.

Mest oroande torde ”mobiliseringsfaktorn” vara för Liberalerna. Partiet har lett oppositionen under mandatperioden och gick in i valåret som skyhöga favoriter att vinna valet. Men taktiken att sitta still i båten kan ha gjort att man tappat i tempo och engagemang. Det har inte varit samma fart kring Liberalerna som flera av de andra partierna.

I Ålandstidningens valpejling fick också Liberalerna betydligt färre faktiska röster än sina närmsta konkurrenter på den borgerliga sidan. Det bör vara en väckarklocka för Katrin Sjögren och hennes gäng att lägga in en extra växel den sista kampanjveckan.

Lika försiktiga som Liberalerna varit, lika energiska har Obunden samling och Moderaterna varit. Obundna känner en tydlig medvind, inte minst tack vare att man är ensamt parti att säga nej till vindkraftssatsningen i Norrhavet. I pejlingsresultatet är det tydligt att detta givit partiet en rejäl skjuts, och mycket talar för att Ob kommer göra sitt starkaste val hittills.

För Moderaterna var ingången i årets valrörelse en annan. Partiet har haft det kämpigt under mandatperioden, och såg under våren ut att gå mot ett katastrofval. Men med kniven mot strupen har MSÅ steppat upp och gjort en mycket energisk valrörelse. Det tycks också som att Moderaterna kommer att vinna tillbaka en hel del av de röster man tappade till Centern förra valet.

Helt enkelt är det inte att dra bestämda slutsatser av en pejling som så uppenbart påverkats av att partierna mobiliserat olika väl. Mest så är det med Centern. Partiet ser i pejlingen ut att bara tappa marginellt, men samtidigt är det en hel del väljare som anger att man lämnar C för andra partier.

Men också Centern har mobiliserat inför valet och i osäkra tider tycks trygghetsbudskapet som varit Veronica Thörnroos mantra slagit rot. Frågan är om det räcker till för att säkra förstaplatsen på nytt, eller om Centern får se sig omsprungna på söndag?

Socialdemokraterna startade årets valrörelse i högt tempo redan i våras och har fortsatt så, inte minst på insändarsidorna. Men kanske brände man väl mycket krut tidigt i valrörelsen? Engagemanget tycks ha mattats och frågan är om S-förhoppningarna om fem-sex mandat bara blir just drömmar, eller om en stark spurt ger återväckta vänstervindar på valdagen.

Liksom i Sverige och Finland tycks väljarkåren svänga högerut också i det åländska valet. De partier som anses dela på rösterna till vänster – Socialdemokraterna, Liberalerna och Hållbart initiativ – ser alla ut att ha det motigt. Om man får tro mätningen på Ålandstidningens hemsida får HI svårt att plocka nya mandat, och kanske till och med tappar. Möjligen kan detta bero på att partiet har en kandidatlista som tycks appellera till ungefär samma, ganska nischade, väljargrupp.

För Ålands framtid blir det en kamp för att behålla partiets enda plats i lagtinget. Självstyrelsefrågorna tycks inte heller detta val vara ett dragplåster tillräckligt för att ÅF ska lyfta i opinionen.