Huvudförhandlingen i målet där Ulf Grüssner åtalas för skjutvapenbrott hålls i Ålands tingsrätt. På plats är bland annat åtta personer från Ukrainagruppen, som varje kväll samlas utanför det ryska konsulatet för att protestera mot kriget.

– Vi stöder Uffe, säger Gunilla Lindroos-Friman.

– Och så vill vi se vad de hittar på. De borde ha annat att göra än det här, säger Kurre Åkerholm.

Vad tycker ni om att det blir rättegång?

– Det är lite barnsligt och ett slöseri med resurser att dra i gång den här rättegången, säger Mosse Wallén.

– Det är nästan skrattretande och ändå irriterande, säger Gunilla Lindroos-Friman.

– Polisen hade kunnat komma och prata med oss i stället. Då hade vi sluppit det här, säger Kurre Åkerholm.

Skjutvapenbrott

När alla installerat sig i rättssalen läser ledande landskapsåklagare Roger Eriksson upp sitt yrkande om att Ulf Grüssner ska straffas för skjutvapenbrott.

– Han har, i strid med skjutvapenlagen, innehaft, transporterat och förvarat ett tillståndspliktigt skjutvapen.

Vapnet är ett kulgevär med delar som slutstycke, cylinder och pipa, säger han.

– Grüssner har transporterat vapnet till Kvarnbo i Saltvik för att omarbetas till fredssymbol, och därefter från Kvarnbo till Norra Esplanadgatan i Mariehamn.

Polisen beslagtog vapnet och Roger Eriksson yrkar att det ska förverkas till staten.

Ulf Grüssner, som inte har något juridiskt biträde utan sköter sitt egen försvar, säger att han inte har något att erinra mot åklagarens straffyrkanden förutom gällande förverkandet av vapnet.

– Ett skjutvapen fanns med i bilden innan det blev omgjort till något annat. Precis som landskapsåklagaren skriver har jag transporterar vapnet till Kvarnbo i Saltvik för att omarbeta det till en fredssymbol.

Även polisen har formulerat det som ett skjutvapen omgjort till konstverk, säger Ulf Grüssner.

– I två fall har man hållit med om det som vi i fredsgruppen tycker: Att det inte är ett vapen sedan det kom från Kvarnbo. Jag motsätter mig att finska staten ska ta ett fredsmonument som ägs av en fredsgrupp på Fredens öar.

Ett historiskt föremål

Ulf Grüssner medger skjutvapenbrottet så tillvida att han farit slarvigt fram med geväret. Men han säger att han inte betraktade det som ett skjutvapen utan snarare som ett historiskt föremål. Vapnet tillverkades 1916 och han köpte det för många år sedan på en auktion.

– Jag fick höra att det var mycket historia i det. Det var från tiden före det att Finland blev ett självständigt land och det var med och försvarade Finland mot Ryssland.

Han säger att han fick höra att vapnet använts under det finska frihetskriget, under vinterkriget och under fortsättningskriget.

– Detta kom upp till ytan när Ryssland även anföll Ukraina. Därför tyckte jag att det passade bra för den här guppen.

Han talade med sin dotterdotter som är konstsmed. Hon gjorde om vapnet till en fredssymbol.

Enligt polisen är det dock fortfarande fråga om ett skjutvapen, även efter åtgärderna som vidtogs för att göra det till en fredssymbol. Roger Eriksson går igenom de olika vapendelarna i samband med den skriftliga bevisningen. En poliskonstapel hörs också som vittne gällande vapnet, och enligt henne är det fråga om ett tillståndspliktigt, komplett gevär.

Tio dagsböter

Alla delar av vapnet finns kvar, och vissa av dem är tillståndspliktiga även som enskilda delar. Att pipan svetsats ihop och formats till en knut förändrar inte bedömningen, eftersom pipan går att såga av. Då skulle geväret fortfarande gå att avfyra.

– Man ser en skarv. Men fram till den är pipan öppen, säger hon.

Det går att göra ett vapen permanent obrukbart och reglerna om det finns i en förordning.

Bild

– Men man måste ändå förvara det i enlighet med skjutvapenlagen.

Det går även att ansöka om att få ha ett vapen som ett minnesföremål. Men då ska vapnet ha tillverkats före 1890 och endast kunna avfyras med svartkrut.

I sin slutplädering säger Roger Eriksson att han anser att åtalet styrkts till alla delar. Ulf Grüssner har medgett gärningsbeskrivningen och förklarat varför han gjorde som han gjorde. Det var fråga om ett riktigt, tillståndspliktigt vapen som hade kunnat gå att använda.

Som straff yrkar han tio dagsböter.

– Det är ett mycket lågt straffyrkande för ett skjutvapenbrott. För mig som åklagare handlar det om den principiella saken att man ska hantera skjutvapen försiktigt, säger Roger Eriksson.

”En markering”

Ulf Grüssners slutplädering avslutar huvudförhandlingen.

– Jag är med i en fredsrörelse som föddes exakt samtidig som de ryska härarna gick in i Ukraina, den 24 februari 2022. Det var en spontan handling av Mosse Wallén och några av hans vänner. Sedan dess har den här gruppens stått framför det ryska konsulatet varje dag utan undantag.

– I 729 dagar har gruppen stått där och protesterat mot vapen, mot våld och mot skjutande. Jag tänker att det behövs ett monument, en fredsfigur av något slag, säger han.

Enligt Ulf Grüssner blev man inom gruppen glad när Anders Wiklöf köpte fredsmonumentet ”Non-Violence”.

– Det behövs den här typen av monument för att folk ska orka hålla på att bekämpa ondska.

När det stod klart att ”Non-Violence” inte skulle placeras framför det ryska konsulatet väcktes inom gruppen idén att man skulle tillverka ett eget monument. Därför körde Ulf Grüssner till Kvarnbo med sitt gevär.

– Nu förstår jag att det är svårt att göra om det till något som polisen inte uppfattar som ett vapen. Men det är upp till domstolen att besluta om det ska förverkas till staten.

Ulf Grüssner ber rätten om att vapnet ska få föras till en vapensmed som kan förändra det så att det inte längre är ett vapen utan en fredssymbol. Det behövs för att visualisera folks känslor, anser han.

– För min del är det viktigt, men även för alla andra tror jag att det kan vara viktigt. Det är en markering som vi vill göra. För freden och mot kriget.

Domen i målet ges den 6 mars.