Ålandstidningen träffar den svenska genuspedagogen och föreläsaren Lisa Andersson Tengnér efter det välbesökta seminariet i Alandica på måndagskvällen.
– Syftet med seminariet var att prata om vad sexuella trakasserier är och hur man kan motverka dem, säger hon.
Deltagarna tog upp många exempel.
– De fick sitta i grupper och diskutera löpande om olika situationer. Det är så en djupare förståelse för ämnet skapas, eftersom vi har olika erfarenheter. Någon kan ha varit utsatt själv och någon kan ha varit den som har utsatt andra, även på ett omedvetet sätt. Man kan ha hört i ungdomen att ”så gör pojkar när de tycker om någon”, och så får man en chock 20 år senare över att det kan vara sexuella trakasserier, säger Lisa Andersson Tengnér.
Tystnadskultur
För att kunna förebygga något behöver man förstå vad som är problemet, säger hon.
– Om man frågar någon vad sexuella trakasserier är, kanske man främst tänker på att ta någon på brösten eller rumpan. Men sexuella trakasserier är ett uppträdande som är oönskat och ovälkommet av den som upplever det. Det är subjektivt. Man ska utgå från den individuella upplevelsen.
Som förening behöver man både jobba för att den som utsätts ska våga säga till och för att alla ska känna till att individers gränser ska accepteras.
– Man behöver en kultur där man kan säga ”jag vill inte ha den här kramen”, till exempel. Där man känner sig trygg med att lyfta saker och säga ifrån, om man inte vill att någon ska skämta på ett visst sätt. För det är väldigt vanligt att man tar på sig skam. Får man då höra att ”du fattar ju inte skämt”, ökar risken för en tystnadskultur. Det behövs en öppenhet och förebilder som visar att orden i policyn faktiskt gäller.
Visselblåsningar
Om man inte har tillit till att föreningen kan hantera sådana saker på ett bra sätt kan det leda till känslor av hopplöshet och av att det inte är någon idé att säga till.
– Då kan visselblåsande bli ett sätt att inte ge upp om frågan.
Hur skapar man en sådan trygg känsla?
– Genom att ledarna är förebilder i den kultur man vill ha. Genom att skapa en delaktighet. Och genom att man vill varandra väl i föreningen. Att man respekterar och är lyhörd för varandras olikheter.
Hur ska man agera i föreningen när det har skett trakasserier?
– Det är då man måste ha rutiner. Det ska vara klart för alla vad man ska göra.
– Det bästa är om den som är utsatt tar upp saken med personen som man upplever har det oönskade beteendet. Men man kanske inte vill det, till exempel om det har hänt förut men beteendet ändå har fortsatt. Man kanske vill vända sig till någon annan, och då är det viktigt att man vet hur saken kommer att hanteras, och att det hanteras sakligt och bra. Tydlighet och trygghet är viktigt på alla nivåer, säger Lisa Andersson Tengnér.