Arbetet med att möjliggöra storskalig havsbaserad vindkraft sker inom ramen för landskapsregeringens projekt Sunnanvind. Projektet inleddes våren 2021 och dess EU-finansiering ska rapporteras i juni 2026.

Infrastrukturavdelningens tekniska samhällsstrateg Stefan Fransman är ordförande i projektets styrgrupp där även infrastrukturminister Camilla Gunell (S) och näringsminister Jesper Josefsson (C) ingår.

I havsplanen för Åland identifieras möjliga energiområden. Arealen av de norra områdena, som projekt Sunnanvind har som utgångspunkt, uppgår till maximalt 674 kvadratkilometer.

– En första studie antog att det totalt kunde placeras 340 möllor i området. Med en effekt på 12 megawatt (MW) per styck blir den nominella effekten 4 gigawatt (GW). Det ger en årlig produktion på 20 terawattimmar (TWh) vid full utbyggnad. Det motsvarar ungefär 30 procent av Finlands elproduktion, säger Sunnanvinds projektledare Ralf Häggblom.

Planer och villkor

Projektets mål är att ta fram underlag för att möjliggöra etablering. Den första fasen innehåller förberedelser.

– Konsultbolaget WSP arbetar med att genomföra ett planläggningsarbete som omfattar en miljöbedömning. För uppförandet av parker ska den aktör som vunnit auktionen för utvecklingsrättigheterna även genomföra en mer detaljerad miljökonsekvensbedömning för sina projekt, förklarar Ralf Häggblom.

Området i Norrhavet berör sex kommuner, där de allmänna vattnen som förvaltas av landskapsregeringen finns. Landskapet har fått ett medgivande att ta fram planförslag från de berörda kommunerna.

Samtidigt pågår arbetet med att ta fram kalkyler och juridiska villkor för de avtal som ska skrivas med de aktörer som vill etablera sig.

– Det är en komplicerad bit med många faktorer. Det gäller allt från ekonomisk ersättning till säkerheter, och olika processer framöver med mera. Man ska säkerställa att man inte säljer för billigt men inte heller avskräcker budgivare från att delta – det finns exempel på det från auktioner i andra länder, konstaterar Ralf Häggblom.

Avgörande faktor

Han påpekar att stamnätsbygget är en tung kostnadspost i sammanhanget och avgörande för vilket pris man kan få ut.

– Det finns beräkningar på att anslutning till stamnät och internt nät för en park på 4 GW kan kosta mellan fyra och åtta miljarder euro.

– Det är viktigt att det finns enhetliga villkor för aktörerna. Våra aktiviteter syftar till att minska risken för aktörerna och öka värdet, säger Stefan Fransman.

– Både köpare och säljare måste förstå affären för att det ska bli en win-win-situation. Tydliga spelregler gör det också möjligt för vindkraftbolagen att paketera sitt upplägg för att locka investerare, tillägger Ralf Häggblom.

Många företag har hittills visat intresse för de åländska planerna.

När den första auktionen kan hållas är ännu osäkert, men i bästa fall under 2025. De aktörer som vinner auktionen ska sedan få bygglov innan de kan bygga sina vindkraftparker, något som innebär omfattande arbete som tar flera år.

Tre inkomstkällor

Ralf Häggblom understryker att projekt av den här storleksordningen som har lång livslängd innehåller många faktorer som påverkar utfallet.

– Det gäller främst lönsamheten som beror på prisnivån, investeringarna och avskrivningarna, ränteläget och avvecklingskostnaderna. Rent kassaflödesmässigt ska en aktör ut med 100 procent innan det blir några intäkter.

Samhällets direkta inkomst av framtida vindkraft kunde i princip bestå av tre delar: en klumpsumma vid auktionen, en rörlig avgift till landskapet beroende på produktion, samt den fastighetsskatt som de aktuella kommunerna kan ta ut.

– Utöver det finns potential för näringslivet i form av alla tjänster som behövs under byggtiden och driften, exempelvis bostäder, uppehälle och transporter. Sektorn skapar också behov av arbetskraft och utbildning.

När vindmöllornas ekonomiska livslängd är till ända ska de avvecklas och för det behövs en garanti.

– Landskapsregeringen måste bevaka samhällets intressen 30-60 år framöver. Det krävs en process som beaktar logistik, juridik och teknik. Lösningen är ett ”pantsystem” som säkrar det ekonomiska ansvaret, säger Ralf Häggblom.

Ett problem i planläggningsskedet är att det råder brist på kompetent personal.